Inger Öhman fick fortsatt förtroende som ordförande och styrelsen beviljades ansvarsfrihet. Vi valde två nya revisorer, Monica Helander och Tiina Mark Berglund, och en ny i valberedningen, Krister Schram. För mera information hänvisas till protokollet. Klicka här.

Efter årsmötesförhandlingarna blev det underhållning med en välkänd person, som tillika är medlem hos oss: Henrik Salander, ”den rockande ambassadören”, som vi kallar honom. Han har ju varit nedrustningsambassadör och arbetat länge på UD. Men han har också ett förflutet som popmusiker, och hade i ungdomen ett eget band, ”The Hounds”, som flera av oss kommer ihåg. De fick bl.a. uppträda skolorna under lärarstrejken 1966, för att hålla eleverna som hade närvaroplikt lugna.

Han har uppträtt för oss tidigare och berättat om sextiotalets musik, nu återkom han till det men med lite andra grepp. Temat var nu ”Beatles, country och folkmusik” Han är oerhört kunnig och det är intressant att höra hans utläggningar och naturligtvis att höra honom illustrera detta med sång och gitarrkomp.

”Dream, dream, dream” med Everly Brorhers, ”Tambourine Man” med  Dylan, "Wouldn't It Be Nice", med Beach Boys. ”Yesterday” med Beatles, ”A whiter Shade of Pale” med Procul Harum, ”Words” med Bee Gees – det är bara ett axplock av vi fick höra. Det här är ju vår ungdoms musik, och som Henrik konstaterar var det en fantastisk tid med en otrolig produktivitet och helt revolutionerande.

Såväl Beatles som Dylan gjorde inte annat än skrev nya låtar, som också var nyskapande på olika sätt. Jag vet inte om jag övertolkar Henrik, men det förefaller vara så att efter denna period har det inte hänt något nytt. Vi kan vara glada att vi var med när det begav sig. Det är också skojigt att få lite inblickar i UD:s kulisser. Men jag avslöjar inget här.

Birgitta Agazzi