Vi var 16 tappra seniorer som mötte upp, därav 4 män (ungefär i proportion till medlemsantalet, men ibland undrar vi i styrelsen var är ni alla män som är medlemmar i föreningen?). Under vår vandring tappade vi ytterligare några deltagare, som fick nog i det kylslagna vädret. Det var en dag som egentligen inte inbjöd till promenad, risk för halka på trottoarerna och risk för nedfallande snö från taken. Om de yttre förutsättningarna inte var de bästa, så fick vi en initierad och bra guidning med inblickar i ölets historia i denna del av staden samt lite Stockholms historia. Vi startade vid Restaurang Tranan och tog oss sedan mot Sibirien.

Vasastaden fick sitt namn med stor sannolikhet inspirerad av den stora gatan Vasagatan som invigdes och fick sitt namn år 1885. Vasagatan var porten upp till den nya stadsdelen som senare skulle heta Vasastaden. Stadsdelen var länge en del av landsbygden. Under senare delen av 1800-talet fick stadsdelen sin nuvarande plan. Det skulle vara raka gator ut från centrum. En av de första sådana gator var Drottninggatan med fortsättning Norrtullsgatan, vilka blev utfarten mot Norrtull innan Sveavägen fanns.

Restaurang Tranan vid Odenplan grundades 1929 och var ett väl etablerat ölkafé fram till 1982. Under första delen av 1900-talet fanns det ett flertal ölkaféer, ibland kallade pilsnerkaféer, i varje stadsdel. Det var enkla ställen där man serverade husmanskost, ofta bara en rätt och öl på flaska motsvarande dagens folköl. Tranan har alltid haft och har fortfarande stekt strömming och potatismos på menyn. Öppettiderna var från början kl. 05–24. De första morgongästerna åt gärna en smörgås och drack varm öl. Bryggerierna svarade för bord och stolar i kaféerna. Det var kvinnor som serverade och nästan bara män som var gäster. Ett krav från polisen var att det måste vara fri insyn från gatan, alltså inga fördragna gardiner.

Efter en kort promenad runt hörnet upp på Norrtullsgatan var nästa stopp utanför fastigheten, som en gång i tiden huserade Hamburgerbryggeriet. I slutet av 1800-talet skedde en successiv sammanslagning av de många småbryggerierna. Ett av dessa var Hamburgerbryggeriet, som under en period var det största i Stockholm. Under denna period började man också använda den 33 cl returflaska som fortfarande är i bruk, ett mycket framsynt beslut. Här pågick ölproduktion fram till 1970, då Pripps i Bromma tog över.

Det finns mycket att säga om våra öltraditioner. Vi fick en livfull beskrivning av ölet genom tiderna, från de många småbryggerierna till den storskaliga industriproduktionen med Pripps som totalt dominerade till vår tid nu med många småbryggerier och flera olika ölsorter. Under Prippstiden fanns det inte mycket val. Det räckte att beställa en stor stark och man fick sitt glas med Prippsöl, som bara blev dyrare med åren. Idag måste man göra ett aktivt val för att få något i glaset. Ölkaféerna serverade alltså ett alkoholsvagt öl. Bryggerierna fick under en period bara sälja starköl på export. Starköl kunde också skrivas ut mot recept på apotek. Vi kommer alla ihåg de många regleringarna under 1900-talet, från folkomröstningen, motbok och mellanölet.

Vår ölvandring slutade i Monica Zetterlunds park också kallad Zetterlunden. Här finns en bänk med inbyggd musik och sång av Monica Zetterlund. Det var snö på bänken och alltså inte läge att sitta ned och kanske ta en öl och lyssna. Det hade dock inte varit tillåtet. En reglering är att alkohol inte får drickas var som helst, se skylt i lunden. Skrivarhanden var nu ganska stel, så det blev en värmande kaffefika på ett närbeläget kaffeställe.

Anders Rickardsson