Före föredraget avtackades Margareta Thörnblom, som under 20 år varit vår SPF-representant i stadsdelsnämndens pensionärsråd.

Olle Wästberg har varit föreläsare hos oss på Karlaplan förr. Vi var som vanligt många som ville lyssna på honom och hans kunskaper och kloka ord, denna gång på titeln ”Finns det hot mot demokratins framtid?” Den frågan kan verkligen Olle lära oss något om. Han har lång erfarenhet från många politiska och icke-politiska uppdrag. Han har bl.a. varit liberal riksdagsledamot, generalkonsul i USA och inte minst ordförande i den svenska demokratiutredningen 2014.

Olle gav oss flera exempel på att demokratin i många länder är skör. Det är bara 4,5 procent av världens befolkning som lever i vad man kan kalla ”verklig” demokrati. Det förekommer också att folket i ett demokratiskt val utser en auktoritär ledare, som för över landet till ett icke-demokratiskt styre, som Putin, Erdogan och Orbán. Inom EU kritiseras både Ungern och Polen för att ha infört begränsningar av t.ex. public service och domstolsväsende. Ungerns statsledning säger sig sträva efter en ”illiberal” demokrati. I Polen förstatligade man public service och sade upp 370 journalister.

I USA är valet på en tisdag i november. Detta står i konstitutionen. Tanken på 1700-talet var att i november är skörden över. Val kunde man inte hålla en helgdag. Så blev det en tisdag. Men det betyder i dag att man måste lämna jobbet för att rösta, vilket innebär löneavdrag, något som de fattiga inte alltid har råd med. Det gynnar republikanerna, som också vill minska möjligheten till poströstning. Det gynnar nämligen demokraterna. Med sådana små medel kan man försvåra röstning.

Olle gick igenom de risker hans såg med demokratin i Sverige. Sverige är inte immunt mot attacker på demokratin.

Det är alltför lätt att ändra vår grundlag. Det krävs bara enkel majoritet i två val, varav ett kan vara ett extra val. Det är ett grundlagsskydd som är svagt jämfört med många andra länder. Ofta krävs kvalificerad majoritet eller två ordinarie val.

Vi har också en lång mandatperiod – 4 år. De politiker som väljs sitter säkert, och de är inte heller så välkända i Sverige som i många andra länder. Möjligheten till personval är liten hos oss. I nuvarande riksdag är det bara två ledamöter som kommit in genom att väljare har prickat för en kandidat. I Finland är det annorlunda. Där måste man pricka för en kandidat för att valsedeln ska bli giltig. I Sverige har vi dessutom en stark partilojalitet och partidisciplinen i riksdagen är mycket stark. De valda ses som ”knapptryckare”.

Den gemensamma valdagen för stat, region och kommun är en svaghet för demokratin, menar Olle. Han pekade på att genom att vi nu har färre kommuner och regioner så har antalet valda personer drastiskt minskat. Fram till 1971 hade vi drygt 1 000 kommuner med drygt 200 000 kommunvalda, de flesta fritidspolitiker. Då kunde man känna sin kommunpolitiker, träffa honom/henne i mataffären och diskutera. I dag med en större befolkning har vi cirka 36 000 kommunvalda, oftast proffspolitiker. Många beslut har flyttats över till tjänstemannanivå. Vi har alltså fått en elitisering och en professionalisering. Detta medför att medborgarna känner ett större avstånd till sina politiker och upplever att deras möjlighet att påverka politiken har minskat. Allt detta är en grogrund för populismen. Allt färre vill engagera sig i politiska partier. Det gäller speciellt de unga, som trots ett ofta stort intresse för samhällsfrågor hellre diskuterar dessa i sociala medier i stället för att driva dem i politiska organisationer.

Lite dystert, men det går att vända utvecklingen menar Olle. Ansvaret vilar på oss alla.

Till slut var vi nog flera som önskade att flera politiker skulle vara lika kloka och insiktsfulla som Olle Wästberg.

Inger Öhman och Birgitta Agazzi