Men det gick att dela upp sig, så att hälften såg på en informativ film, och andra hälften kunde bese den del som utgör Strindbergs trerummare.

Det var hans sista bostad i Stockholm. Där bodde han från 1908 fram till sin död 1912. "Blå Tornet" kallas det märkligt nog, fast tornet inte alls är blått. Men det är kanske efter de blåmålade väggarna i trapphuset. Fast Strindberg kallade det själv också "Gröna Tornet", för att taket var grönt. Det är ett otroligt vackert jugendhus. På sin tid var huset tipptopp modernt med hiss, el och vattentoaletter – något som Strindberg var mycket stolt över. I hans våning saknas kök, men det gjorde inget för Falkners pensionat i huset försåg honom med mat.

I det spartanska sovrummet vittnar Bibeln på nattduksbordet om Strindbergs religiositet på äldre dagar. Under den här tiden skrev han också samhällskritiska debattartiklar och blev en "folkets författare". Vi såg den balkong där han tog emot folkets hyllningar både på sin 60-årsdag 1909 och på sin sista födelsedag 1912. Man hade också genomfört en nationalinsamling till ett "alternativt nobelpris", och fick in en summa som i dag motsvarar drygt 2 miljoner! Så mycket fick inte Selma Lagerlöf, som fick Nobelpriset 1909.

I matsalen står ett piano, för Strindberg musicerade gärna, särskilt med de s.k. Beethovengubbarna. Arbetsrummet visar vilken pedant han var. Pennorna ligger i minutiös ordning. Flitig var han in i det sista, även om han sörjde över att hans sista hustru, Harriet Bosse, hade övergivit honom och gift om sig. Han skrev bl.a. "Stora Landsvägen", och drev sin egen teater, Intima Teatern, vid Norra Bantorget.

År 1973 ombildades lägenheterna i huset till bostadsrätt Vi kan vara tacksamma över att Stockholms stad då ansåg sig ha råd att ta över lägenheten och intilliggande utrymmen för att skapa detta fina museum över en av Sveriges största författare. Det är i dag en stiftelse med Stockholms stad, Strindbergssällskapet och Nordiska museet som stiftare. Väl värt ett besök!      
  
                                                                               Birgitta Agazzi