Det är faktiskt premiär berättade vår arrangör och guide Germund Olinder. Åtminstone nypremiär, för senaste resan gick den 8 mars förra året! Undra på att stämningen var hög i den fullpackade bussen. Germund berättade lite om platser vi passerade på utresan. Visste ni t.ex. att den lilla träkyrkan man ser från Essingeleden, S:t Sigfrids kyrka, har flyttats till sitt nuvarande läge från Vasastan, intill Vanadislunden. Där står i stället numera den imponerande Stefanskyrkan.

Det regnade, ja ibland ösregnade det. Det gjorde ju inget när man är inne, men det påverkade vårt traditionella bussfika som brukar dukas upp utomhus. Men Germund är efter decennier van att improvisera och vi kunde få det inomhus vid det första stoppet i ”Gulan”, alltså det gula industrihus i Stallarholmen där Lena har en butik. Det var svårt att slita sig från de läckra och färgglada varorna där och det var lätt att förköpa sig. Hm, behövde jag verkligen en temugg och ett förkläde till? Jodå, när de är så vackra.

Så bar det av till vårt lunchställe Megs kök, där vi fick en Lena Linderholm-inspirerad måltid med lavendel var en genomgående krydda. Naturligtvis serverades den på porslin av Lena. Till kaffet underhöll Klasse ”Banarne” Möllberg. Det var Stockholmsvisor, Taube och Povel. Så skruvades stämningen upp när vi fick sjunga med i ”När det våras ibland bergen” till alla möjliga melodier, bland annat ”Flickorna i Småland” à la Delta Rhytm Boys och ”Pärleporten”. Klasse visade sig också vara en ekvilibrist på såg! Så avslutade han förstås med låtar från tv-programmet Trazan Apansson och Banarne. Vi fick höra och sjunga med i ”Min piraya Maja” och ”Banankontakt”. Snacka om publikkontakt!

Nästa stopp var i Lena Linderholms byggnadsminnesmärkta hus i Strängnäs, Wickmans villa. Förutom den vackra exteriören och de fasta interiören med vackra kakelugnar kunde vi njuta av alla de fantastiska föremål som Lena samlat under sitt liv, t.ex. ett medeltida bord och en uppstoppad svan. Den har varit utlånad till många filmer och andra evenemang och har behövt en liten renovering. Lena medgav att hon var besatt av gamla saker. Så fint att hon tar emot grupper, som också får njuta av dem.

Efter ett glas vin och lite godis i köket var det dags för avfärd. Alla var glada och nöjda, och applåderade både reseledaren Germund och chauffören Lennart, som rattat oss säkert hela vägen.

Birgitta Agazzi, SPF Karlaplan