Inbjuden talare till vårt månadsmöte den 17 april var f.d. generaltulldirektören, rikspolischefen och landshövdingen Björn Eriksson, som är en för oss alla välkänd person med stort engagemang i flera aktuella samhällsfrågor. Björn syns ofta i medierna och är då tydlig med sina synpunkter. En aktuell fråga är kring kontanter som betalningsmedel, där Sverige enligt Björn är på väg mot ett farligt läge med hänsyn till säkerhetsaspekterna.

Vi var ca 90 medlemmar som fick lyssna till ett mycket trevligt och kåserande föredrag från hans tid som tjänsteman i staten. Björn Eriksson började sin karriär som utbildad redovisningsekonom i Finansdepartementet, där Gunnar Sträng då var ansvarig minister. Han hade flera anekdoter från sina föredragningar för ministern och hur han nog inte alltid hade räknat helt rätt på oppositionens förslag i sina underlag inför Gunnar Strängs debatter i riksdagen. Björn fick en tydlig markering från chefen, men han fick också ett indirekt erkännande och Gunnar Sträng tog sitt ansvar. Debatterna var ofta heta, men efteråt hade man gemytlig samvaro mellan regering och opposition.

Efter tiden i Finansdepartementet blev Björn i mitten av 1980-talet utnämnd till generaltulldirektör för Tullverket. Han kom dit med stora ambitioner och var tidigt inbjuden till ett möte med de fackliga företrädarna. Mottagande blev inte riktigt det han hoppats på och en lärdom i detta och andra uniformsyrken var att först gå ut i verkligheten och studera verksamheten. Detta blev också en viktig erfarenhet som rikspolischef.

I mitten av 1990-talet blev Björn Eriksson landshövding i Östergötland. Detta såg Björn som sitt favoritjobb. En vanlig fråga var: Vad gör egentligen en landshövding? Det är en stor mängd uppgifter som hamnar hos landshövdingen. Alla vill prata med landshövdingen, men ingen ville läsa några rapporter från honom. Knepet blev då att låtsats hemligstämpla rapporter, och då blev de lästa! Björn såg sin arbetssituation förändrad från stupröret till hängrännan, dvs. från att ha varit bra på några få uppgifter måste han nu veta lite om mycket. Han skrev till statsministern om den stora mängden arbetsuppgifter och förklarade att nu väljer jag själv mina arbetsuppgifter. Han fick aldrig något svar.

Tillsammans med sin hustru arrangerade Björn operett- och teaterföreställningar på Linköpings slott. Björn hade en viktig roll i dessa föreställningar med allt det praktiska och inledande ståuppföreställningar. Vid ett tillfälle fick han ett samtal från stats- och justitieministrarna. Han svarade då, uppfylld av den senaste föreställningen: "Jag är Zeus!" Ministrarna undrade om de ringt rätt nummer. Detta ordnade naturligtvis upp sig och Björn Eriksson fick ett nytt uppdrag av regeringen. Han skulle utreda de många rymningarna från fängelserna.

Det var ett mycket underhållande och uppskattat föredrag.

                 Anders Rickardsson