Det hus vi besökte, tv-huset, togs i bruk 1967–1969, alltså bara några få år efter det att radiohuset invigdes. Där hade även tv-verksamhet bedrivits, men 1969 infördes TV2, så det behövdes flera lokaler.

Efter hand har tv-huset byggts till, och på sin tid inhyste det Europas största studio. Vi fick se de väldiga studiorna, som mera påminner om fabrikshallar. Men med hjälp av dekor och rätt belysning kan man skapa såväl en interiör med en scen med stor publik som en intimare miljö, som t.ex. i "Babel" och "Skavlan". Just produktionen Skavlan utmärker sig särskilt för sin fina belysning, berättade guiden. Han berättade också att Ingmar Bergman på grund av sin bacillskräck krävde att få ha en egen husvagn i studion, när han regisserade tv-teater.

I den största studion finns faktiskt en bassäng. Den förekom i Jacob Dahlins underhållningsprogram "Caramba", men annars har den inte använts så ofta. Det händer att konkurrentkanalerna hyr in sig i dessa studior, bl.a. har TV4:s "Let's dance" spelats in där. Vi såg också en greenscreen. Det ser ut som en stor illgrön skärm. På den projiceras t.ex. en väderkarta och väderpresentatören står där och pekar på kartan utan att se den själv, fast vi tv-tittare gör det. Magiskt! Men det gäller att inte ha på sig gröna kläder för då syns inte dessa.

Det finns också en jättestor ateljé, där man tillverkar dekor, där snickras och målas. Tidigare fanns där också perukmakare hattmakare m.m. Roligast har man i ateljén när man tillverkar dekor till barnprogram, för då får fantasin blomma ut. Vi fick också titta in i kontrollrummet till nyheterna, dvs. vi såg det bakom glas. Särskilt nyhetsavdelningen är det viktigt att skydda, men hela huset är faktiskt ett skyddsobjekt, för det brukar vara ett av de främsta målen vid en fiende- eller terrorattack. Därför fick vi uppge personnummer inför vårt besök och vi fick förstås inte röra oss fritt i huset. Men vi var tacksamma för det vi fick se.

                                                                            Birgitta Agazzi