Detta museum grundades redan 1628 när Gustav II Adolf lät spara sina kläder från fälttåget i Polen. Under årens lopp härbärgerades den växande samlingen föremål på olika ställen, men sedan 1978 ligger det i Livrustkammaren under Stockholms slott.

Lokalerna hade tidigare varit en punschkällare, och de höga mörka tegelvalven och de murade väggarna passar sällsynt bra att visa uppdessa spektakulära kläder och andra föremål i.

Vi undfägnades med spännande berättelser och skrönor, medryckande och roligt presenterade av Agneta Lundström, bland mycket annat tidigare överintendent för museet, och Catharina Grünbaum, välkänd språkvårdare och krönikör i DN.

Och var kom då Alf Henrikson (1905–1995) in? Jo, i hans kvarlåtenskap hade man hittat ett antal underfundiga verser om bl.a. svenska kungar som Catharina redigerat till den lilla boken "Stora gestalter i litet format" (2016). Och dem kryddade hon nu sin livfulla presentation av museets skatter med. Här är några exempel ur boken:

Karl den elvte
gjorde sig själv te
enväldig konung
till allmän förvånung.

Oscar den förste
var väl icke den störste
av alla tiders svenska personnager,
men han hade så söta mustascher.

Gustaf den femte
var lång och smal.
Han höll en racket jämte
ett borggårdstal.

Vi inledde med att beundra Gustav II Adolfs stridshäst Streiff, som även han dog i Lützen 1632. Han var inte "förstoppad" som ett barn enligt Agneta hade trott, utan hans hud hade tillvaratagits och senare monterats på en skulpterad trähäst. Gustav II Adolfs älghudskyller med kulhål som tagits som krigsbyte av Österrike överlämnades många år senare till Sverige och det kunde vi nu studera, såväl som blodiga skjortor.Den kände Lennart Nilsson hade en gång fått fotografera skjortorna och i det sammanhanget hade man också tagit kungens DNA.

Vi fick se många praktfulla dräkter, liksom motsatsen: Karl XII:s enkla, leriga soldatkappa och hans hatt med kulhål från Fredrikshald, där han 1718 stupade, troligen skjuten av en av sina egna. Dessförinnan efter nederlaget vid Poltava hade Karl XII tagit sin tillflykt till det vänligt sinnade Turkiet och där vistats i många år, delvis som fånge. Från Bender hade han en flitig brevväxling med Sverige om landets officiella affärer. Bland mycket annat värnade han om språkvårdsfrågor och utfärdade förordningar om att alla officiella handlingar skulle avfattas på svenska, inte latin – något som Catharina med stort gillande framhävde.

Gustav III:s maskeraddräkt kunde vi studera, liksom vackra hovoch kröningsdräkter. Dessvärre var många montrar tomma, men Catharina uppmanade oss att ha en "Kino im Kopf", att använda vår fantasi, medan hon försökte beskriva vad som saknades. De tomma montrarna berodde på att kläder och andra föremål plockats ut inför Livrustkammarens stora utställning 2018, då man ska fira 390-årsjubileet av museets grundande. Så då får vi förhoppningsvis återse Adolf Fredriks kära svarvstol och andra föremål som nu fattades.

Det fanns ändå mycket att se och beundra – jag har bara nämnt en liten del – och det blev ett väldigt trevligt och lärorikt besök!

Låt mig sluta med några Alf Henrikson-verser ur hans "Samlade dikter" del 1 och 4:

I regnet som plaskar och skvätter
över vintrig, glacerad stig
är det mången som plötsligt sätter
sig.

Alla namn trillar bort ur ens minnes gömma.
Sommarn är över, nu är det höst.
Vad man aldrig har lärt kan man aldrig glömma,
det är vår enda tröst.

Bäst som man hjärteglad traskar
att plocka sig svamp till supé
så visar det sig att maskar
kommit på samma idé.

                                            Maud Kampmann, medlem i SPF Seniorerna Karlaplan