Michaela berättade att Mariatorget är ett relativt nytt namn. Det hette tidigare Adolf Fredriks torg, uppkallat efter dåvarande kungen, Adolf Fredrik (kung 1751–1771) som dock satte som villkor för namngivningen att inga avrättningar fick äga rum där. Ett sympatiskt drag, tycker jag. Men eftersom Adolf Fredriks kyrka ligger på Norrmalm insåg man med tiden att det var förvirrande att Adolf Fredriks torg ligger på Södermalm. När den röda tunnelbanelinjen planerades med en station nära torget beslutade man att byta namn till Mariatorget 1959, och det namnet anknyter till Maria församling där torget ligger.

Runt Mariatorget finns pampiga hus. I ett finns ”Hotel Rival” med konferenslokaler, ägt av Benny Andersson. Tidigare var det en biograf.

Vi beundrade den pampiga fontänskulpturen ”Tors fiske” av Anders Wissler.  Där ser man hur Tor med sin hammare kämpar mot Midgårdsormen. Wissler var noga med att vattnet också skulle vara en del av konstverket. Det kanske inte de barn direkt tänker på när de klättrar på skulpturen och under förtjusta skrik duckar för alla vattenstrålar. Men man kan njuta av konst på olika sätt.

Vi såg också på ”Emanuel Swedenborgs byst” av Gustav Nordahl. Swedenborg var vetenskapsman, filosof, teolog m.m., men är väl mest känd som mystiker. Han menade sig ha fått kontakt med änglarna, och han gav ut skrifter om andligete som de lärda fortfarande grunnar över. I London finns t.ex. The Swedenborg Society. På sockeln till bysten ser man en relief som återger följande söta historia: En liten flicka har hört att Swedenborg kan se änglar och ber honom berätta hur de ser ut. Han håller då upp en spegel framför henne och säger, ”Här ser du en ängel”.

Så drog vi vidare upp mot Mariaberget via Timmermansgatan. Kända personer som bott på denna gata är Maja Stina Kiellström, förlaga till Ulla Winblad, Eugène Jansson (Blåmålaren)och Vilgot Sjöman. Gatan avslutas med en rejäl trappa, och det var inte de enda trappor vi kämpade med, så uppmaningen ”Pigga ben!” i programmet var på sin plats. Väl uppe kunde vi bese den nyligen namngivna Olle Adolphsons park i närheten av hans bostad på Bastugatan.  Givetvis beundrade vi den fina utsikten. Vi bor i en vacker stad!

Så gick vi vidare på Bastugatan, där som sagt Olle Adolphson en gång bodde. Andra berömdheter som bott där är Ivar Lo-Johansson, Ulf Peder Olrog, Gunnar Ekelöf, Bertolt Brecht, konstnärerna GAN (Gösta Adrian Nilsson) och Sven X-et Erixon samt inte minst guidens far, Einar Jolin. Mikaela berättade att han ofta målade från takterrassen. Han tillät sig att ta bort det han tyckte var fult i motivet, som t.ex. Hötorgsskraporna.  Lite kuriosa: Det var Lillebil Björkmans föräldrar som på en nyårsmiddag sammanförde dem som skulle bli Michaelas föräldrar, Einar Jolin och sångerskan Tatiana Angelini (ni vet hon som gör Snövits röst i den svenska versionen).

Så tittade vi ned på stadens brantaste backe, den som som avslutar Brännkyrkagatan, ”Besvärsbacken” kallad. Michaela berättade att körskolelärare tidigare lät tentander pröva att starta i backen. Låter sadistiskt! I dag går det inte för den är enkelriktad nedåt. Men 1907 klarade den då 22-åriga Alexandra Gjestvang av saken och blev därmed den första kvinna att ta körkort i Sverige. Hennes far var bilhandlare.

Vi gick över järnbron och kunde bese ”Laurinska huset” uppkallat efter konsthistoriken Carl Gustaf Laurin, som från sitt torn kunde njuta av en fantastisk utsikt. Intill ligger ”Cederborgska villan”, uppkallad efter politikern Allan Cederborg.

Så tog vi oss ut till Hornsgatspuckeln. Där ligger bl.a. cafét ”Tårtan”, som alltså är det bageri som förekommer i barnprogrammet med samma namn, älskat men också hatat.  Vi såg också på skulpturen ”Dårarnas båt” av Sture Collin. Den redlösa båten med sin skräckslagna besättning symboliserar mänsklighetens dårskap.

Därefter gick vi ned för Pustegränd, som ju nästan bara är trappor, namnet verkar ännu mer träffande om man går uppför förstås.  Längst ned såg vi på skulturen ”Duo” av Thomas Qvarsebo.

Och sedan, tro det eller ej, bar det vidare uppför andra trappor, så att vi kom upp på Slussen. Puh! Där blickade vi upp emot ”Zorns ateljé” i Johan Skyttes hus. Där bodde och verkade länge Evert och Astri Taube. Numera är det Ernst Billgren som har äran att bo där.

Så klart att vi också blickade bort mot kaoset vid Slussen. Den som vill veta mer om det kan gå in i ”Slussenrummet” i samma hus som Zorns ateljé.

Lite utmattade men tacksamma tackade vi Michaela med en varm applåd.

Birgitta Agazzi