Referat av Agneta Liljedahl, SPF Engelbrekt, från Bedrägeriseminariet den 19 januari 2023
 
Mig lurar ni inte
Salen på Historiska Museet var fylld till sista plats. 140 SPF-medlemmar hade anmält sig till seminariet om bedrägerier mot äldre klockan 3 på eftermiddagen den 19 januari. Fyra specialister inom området hade bjudits in: Amanda Krantz, Nordeas bedrägeriexpert, Fredrik Mellqvist, generalsekreterare Brottsofferjouren, Paul Pintér, rådgivningsexpert Svenska Stöldskyddsföreningen, och Jan Friberg, kommissarie på Polisens bedrägerirotel. De tre första talarna hade fått, verkade det som, strikta förhållningsorder om att hålla sig till anvisad tid. De framförde sina inlägg i rask takt. Jan Friberg kunde inte komma förrän kl. 4.
 
Amanda Krantz var först ut. Hennes mamma kallar hennes verksamhet för att jobba med lurendrejerimedvetenhet, en bra definition på eftermiddagens tema. Hon talade om den snabba utvecklingen som skett under de senaste 10 åren med digitala betalningar. ABBA-museet var pionjär. 2010 kom bank-ID. Idag sker 200 betalningar varje sekund. Swish används alltmer t.o.m. vid kollekt i kyrkan.
 
Fredrik Mellqvist berättade om Brottsofferjourens, BOJs, verksamhet. Deras telefonnummer är 116 006 och de har 63 jourer över hela landet. Hans råd är att TALA MED VARANDRA, var inte rädd för att erkänna att du blivit lurad, många skäms, gör inte det. Brottsofferjouren ger alltid hjälp, lyssnar och ger praktiska råd från polisanmälan till rättegång.
 
Paul Pintér började med att säga att repetition är kunskapens moder. Och något låg det i det, eftersom hans inlägg blev just det.
 
Jan Friberg var siste talare. Han började med att säga att Polisens telefonnummer 114 14 inte fungerar. Ring aldrig det! Ring 112! Det var behållningen. Därefter fortsatte han med att dra det ena hemska exemplet efter det andra om hur bedrägerier går till. ”Ända in i kaklet” tills museet stängde och alla fick lämna lokalen, tyvärr utan avslutning och tid för frågor.

 Här sålunda en sammanfattning av dagen.

Alltså – de vanligaste bedrägerierna kan rubriceras som

1. Romansbedrägerier, dvs bedragaren inleder en relation och pengar kommer in i bilden, först i liten skala, men summorna kan växa.
2. Investeringsbedrägerier, dvs man får tips om ett fantastiskt upplägg men stora vinster.
3. Befogenhetsbedrägerier, dvs bedragaren utger sig för att ringa från polisen, bank eller någon leverantör, alltid med en påhittad historia, och invaggar sitt offer i säkerhet.
4. Vishing eller samtalsfiske är en form av brottsligt telefonbedrägeri.
5. Smishing sker via SMS.

Hur skyddar man sig?

1. Var misstänksam, lägg genast på luren om något verkar obekant.
2. Om ett erbjudande låter för bra för att vara sant, så är det oftast precis vad det inte är.
3. Tala med varandra! Dra dig inte för att erkänna om du blivit lurad!
4. Ge varandra tips!
5. Kolla vad din bank har för råd och tips för att skydda sig.
6. Har du blivit utsatt, ring din bank och Polisen 112.

 Själv satt jag och funderade. Det verkar hur lätt som helst för bedragare att få fram uppgifter och telefonnummer för att finna sina offer. I Sverige gäller offentlighetsprincipen med tillgång till allas adresser och telefonnummer. Vore det inte en angelägen uppgift för ansvariga att se över tillgängligheten för sådana. Så som verkligheten ser ut idag. Eller i alla fall möjliggöra att dölja personuppgifter och informera om hur det går till. Mota Olle i grind så att säga.