Själva institutionen har gamla anor från 1771, men nu har den fått splitternya lokaler. De två nya husen ligger på den gamla skolans plats, och man har dessutom sparat det gamla stallet och ridhuset. I stallet ligger högskolans bibliotek. Den gamla "Gula villan" finns också kvar, men den har flyttats och målats om i sin ursprungliga rödbruna färg. Man behöver inte vara arkitektutbildad för att tycka att har man lyckats sällsynt väl med att förena gammalt och nytt. Och det återspeglar högskolans mål att bevara det gamla men också skapa nytt, berättade Elina.

Det största huset med huvudentrén är helt enkelt bara vackert med glasfasad och glastak och rytmiskt böljande balkonger, som omedelbart knyter an till huvudändamålet – musik! Den röda linoleummattan på balkongerna återspeglas i tak och väggar och ger ett rött skimmer som varierar efter dagsljuset. På entréplan och bottenplan finns konsertsalar, bl.a. Kungasalen med över 500 sittplatser och varmt röda väggar. Vi fick lära oss att snedställda fönster och skarpa utbuktningar på väggarna ger bäst akustik, så att ljudet studsar på rätt sätt. Men varje typ av musik har sina egna krav på akustik och salarna är flexibelt byggda för att motsvara dessa krav. Huset hyser även övningsrum, datorsalar, studior med kontrollrum, undervisningsrum och administration.

Det andra nya, långsmala, huset inrymmer de flesta övningsrummen, körsalen och studenternas experimentsal Svarta lådan, men även en del undervisningsrum. Golven sviktar, eftersom de vilar på en luftkudde för att minska störningar mellan rummen från den ena våningen till den andra. De långsmala fönstren ger intryck av tangenter. Men fönstret till körsalen på gaveln är tänkt att lysa utåt som en lykta. Elina uppmanade oss att titta på det nästa gång vi passerar huset om kvällen. Och hon påminde oss om alla konserter som ges, gratis! Men det är bäst att boka biljett.

Så positivt att Stockholm har fått en så fin byggnad och att unga musikstudenter får utbildas i denna inspirerande miljö! Det finns hopp för det svenska musikundret.

                                                                                               Birgitta Agazzi