Att närområdet för vår förening kan erbjuda aha-upplevelser fick många medlemmar erfara. Vi började med att stå med ryggen vända mot Styrmansgatan och titta in mot Karlaplan. "Lindhagen kunde verkligen vara nöjd", sa Johan. Albert Lindhagen var den betydelsefulla stadsplanerare som på 1860-talet la de fram en generalplan för hela Stockholm, som bl.a. innebar att hus skulle rivas och gator skulle få en rak sträckning, gärna som stora esplanader eller boulevarder, alltså i enlighet med den omvandling som då ägt rum i Paris. Men det förslaget genomfördes egentligen bara på Östermalm. På den tiden var Östermalm, som fram till 1885 kallades Ladugårdslandet, allt annat än fashionabelt. Det var precis som namnet avslöjar rena landet med ladugårdar och stallar, och kor och getter vallades f.ö. långt in i kommande seklet på Östermalm. Det var fattigt och smutsigt. Bostäderna var mest kojor och skjul. Just Karlaplan är ett exempel på en stjärnplats, d.v.s. en rund plats varifrån gator utgår som "strålar". En plats att vara stolt över som Östermalmsbo. Och bostäderna som byggdes runtomkring var stora och dyra, så nu inleddes på allvar det sociala lyftet för denna stadsdel.

Vi vandrade vidare in på Styrmansgatan, men stannade först till vid Karlaplan 4, där Radiotjänst, som det länge hette, höll till från 1945 till 1960-talet. Vi mindes framför allt "Karusellen" med Lennart Hyland som programledare. Han introducerade en helt ny underhållningsform, där publiken, ja även lyssnarna fick vara med och leka. Ett inslag var slipsbytet i Humlegården, då hundratals män som var missbelåtna med sin julklappslips kunde byta den mot någon annans. När Karusellen sändes stod Sverige stilla, berättade Johan. Och nya stjärnor tändes, mest omtalad blev Snoddas. Många hade också fina minnen av Styrmansgatan 35, där Augusta Jansson hade sin eleganta konfektyrbutik.

Från Styrmansgatan svängde vi in på Gumshornsgatan. Bakom den trånga gångvägen öppnar sig ett helt kvarter med en stor gård, där funkishus från 1930-talet dominerar. Det drog till sig många av dåtidens kändisar, som t.ex. Anna-Lisa Ericson. Vid andra utfarten låg tidigare Eskader, en butik där pojkar och män kunde frossa i modelltåg, ångmaskiner m.m. Johan hade hört att många Östermalmsbor aldrig varit inne i detta kvarter, men i vår grupp hade vi med två personer som bodde där, så de kunde bidra med fakta.

Vi vandrade ut genom valvet och kom ut på Narvavägen. Där på nr 26 ligger ett vackert litet renässanspalats, som byggdes 1898 som enfamiljsbostad åt Gustaf Broms. Han hade som flera andra välbeställda på den tiden blivit rik på trävaror. När Broms änka dog på 1920-talet köptes huset av franska staten, och fortfarande är det residensbostad åt Frankrikes ambassadör.

Vi hade oturen att bli störda av högljudda lövblåsare, så vi kunde inte stanna till vid det "obefintliga" huset, alltså Strindbergshuset vid Karlaplan 82. Det revs 1969 trots många protester, en av de många rivningskandalerna i Stockholm. Strindberg köpte en lägenhet där som bostad åt sig och sin hustru Harriet Bosse.

För att komma undan lövblåsarna vi drog vidare till Tysta gatan. En mycket vacker gata med hus som från början var enfamiljsbostäder. Men vår förhoppning om tystnad kom på skam, för det pågick ett bullrande renoveringsarbete i ett av husen. Vi kom i samspråk med en invånare som sa att det hade inte varit tyst på Tysta gatan under de 20 år han hade bott där. Så fort en renovering var klar började en annan. Att flytta var det dock inte tal om, flyttskatten är för hög! Vi fick lämna mannen åt sitt sorgliga öde. På Tysta gatan ligger det hus som under lång tid inrymde Broms skola, en privatskola där "lillprinsen", alltså nuvarande kungen, gick sina första skolår.

Inne på Breitensfeldsgatan träffade vi på en annan urinvånare. Han lät oss älskvärt nog komma in i trappuppgången till sitt hus. Lägenheterna där är ganska små med Östermalmska mått mätt, men de var från början utrustade med badrum och den dåtida nyheten sopnedkast. Vår nyfunna vän berättade att portvakten förr i världen varje fredag tände eld på soporna, och röken låg då tät i kvarteret, kanske precis som krutröken under slaget vid Breitenfeld.

Breitensfeldsgatan, Narvavägen och Lützengatan är alltså uppkallade efter slag där Sverige gått segrande ur striden. Av naturliga skäl saknas en gata uppkallad efter Poltava, något som ryska turister brukar notera. Karlaplan och Karlavägen anknyter också till fornstora dagar, medan Majorsgatan och Kaptensgatan påminner om den tid då en stor del av befolkningen där utgjordes av militärer.

Så fick vi tacka vår utmärkta guide, som glädjande nog just blivit medlem av vår förening!

Birgitta Agazzi