Vi var 20 SPF:are som fick njuta av en både kunnig och underhållande guidning av Leif Östman på Kungl. Myntkabinettet. Vi var glada över att det skedde i de ärevördiga lokalerna på Slottsbacken. Snart flyttar museet därifrån till Historiska museet, därtill nött och tvunget på grund av för hög hyra. I det här fallet är det inte staten som vill ta hutlös hyra av ett statligt museum utan en privat fastighetsägare.

"Tänk att pengar och ekonomi kan var så roligt!" var den reflektion som deltagarna gjorde. Vi fick en snabb exposé av olika betalningsmedel, från kaurisnäckan till mynt. Det äldsta myntet, från Lydien, är från 620 f.Kr. På 900-talet såg Olof Skötkonung till att vi fick egna mynt i Sverige. Och svenskt är också världens största mynt, kopparplåten från 1644, som väger 19,7 kg! Vi fick lära oss att det är skillnad på värdemynt, där värdet av metallinnehållet är lika med valören, och kreditmynt, där man som användare får sätta tilltro till att myntet motsvarar den valör som uppges. Visst ni att banksedeln är en svensk uppfinning från 1660-talet? Fast, det förstås, som Leif påpekade, så förekom sedlar redan på 900-talet i Kina.

Museet visar inte bara upp mynt och sedlar utan är också ett ekonomiskt museum. Leif berättade bl.a. om hyperinflationen i Tyskland 1918–1923. Penningvärdet sjönk då minut för minut. En limpa kunde till slut kosta flera miljarder. Men lite inflation är tydligen ändå bra, så vår nuvarande riksbankschef är inte nöjd med att vi har så låg inflation i Sverige. Och Riksbanken, fick lära oss, är världens äldsta nationella bank som fortfarande är i bruk.

Vanligt folk sparade förr i världen sina pengar i madrassen och grävde ned dem i orostider. Först i början av 1800-talet fick vi banker för vanligt folk, sparbanker. Lilla Carolina Bernhardina, 3 år, var den första sparbankskunden. Hon satte 1820 in 12 skilling banco (motsvarar i dag ungefär 30 kr) på första sparbanken, som hade startats av den invandrade tyska köpmannen Eduard Ludendorff – ett utmärkt exempel på vilken nytta Sverige har haft av företagsamma invandrare.

Slutligen stannade vi utställningen av våra nya sedlar, verkliga mästerverk med hundratals detaljer, som t.ex. Garbos alla filmroller i mikrotext på 100-lappen. Ja, detta och mycket mer fick oss till livs. Kanske dessa sedlar blir de sista som ges ut, för trenden nu är digitala pengar. 

Skynda er till Myntkabinettet ni som inte kom, för den 31 mars stänger museet.

Birgitta Agazzi