Som vanligt tävlade man i lag, vilket är bra, för alltid är det någon i laget som kan det man själv inte kan. Och så får man tillfälle att småprata med varandra. Serveringen var som vanligt snittar och kaka med kaffe eller te. Ett gas vin kunde man köpa till.

Deltagarna fick bl.a. klura på vad gamla slangord som lackmaron och lurpa betyder, var Stockholms första vattenreningsverk låg, vilken tillverkning Mariebergs porslinsfabrik mest var känd för, vad Stockholms nya hamn för gods- och containertrafik heter, vem som har skrivit romanen Kocksgatan.

Frågan om huvudnumret vid vattenfestivalerna visade sig vara en slamkrypare. De flesta svarade fyrverkeritävlingen, precis om vi arrangörer hade tänkt; men ett lag svarade utdelningen av vattenpriset, och det tyckte vi vid rättningen också måste godkännas. Det laget fick lite extra godis för att de tänkt i de banorna!

Birgitta Agazzi och Inga-Lisa Sellvall