Gustavsbergs porslinsfabrik startade i början av 1800-talet. Anledningen till att man byggde porslinsfabriken i Gustavsberg var att här fanns det en djup och bra hamn. Så kunde man skeppa in kaolin – porslinsleran som kom från Cornwall i England – och när porslinet var färdigt kunde man skeppa ut det.

På ett foto av Gustavsbergs Porslinsfabrik från slutet av 1800-talet kan man se skorstenarna från de två höga flintugnarna. Fabriken har haft så stor betydelse för Gustavsbergs kommun att skorstenarna från dessa ugnar finns avbildade i kommunens vapen.

Gustavsberg utvecklades till ett brukssamhälle – enligt samma modell som våra järnbruk i bland annat Uppland. Företaget hade ansvar för alla människor i brukssamhället från vaggan till graven.

Kjell visade en bild på en handmålad tallrik med en tulpan från omkring 1820, som var en bland de första tallrikarna som tillverkades vid Gustavsbergs porslinsfabrik. En annan populär serie var ”Kungliga Djurgården”. Denna serie tillverkades genom en ny koppartrycksmetod. Genom denna metod kunde man massproducera komplicerade mönster.

Gustavsberg hade stor framgång med praktvaser och praktserviser. En väldig försäljningssuccé var kaffekoppen ”Blå blom”. Det var ett plagiat från England och de ”blå blommorna” var egentligen ”druvklasar i relief”. Druvklasarna stansades ut och brändes sedan fast på porslinet.

Redan tidigt började man anställa konstnärer som formgivare. August Malmström utformade bl.a. en servis i vikingastil. Idag är han dock mest känd som konstnären till ”Grindslanten”. Helmer Osslundvar anställd på Gustavsberg från 1889–1893. Gunnar G:son Wennerberg gjorde flera serviser med blommotiv, bl.a. en servis med blåsippor som blev en stor försäljningssuccé.

Men det var också viktigt att ha duktiga porslinsmålare. En av de bästa på Gustavsberg var Franz Meder. Han var oerhört skicklig. Bl.a. klarade han av att på en stor porslinsvas överföra motivet från Francois Bouchers målning ”Venus Triumf” från 1740.

År 1917 skulle en hemutställning under mottot ”vackrare vardagsvara” äga rum på Liljevalchs museum. Denna utställning var viktig för Gustavsbergs porslinsfabrik, och inför utställningen behövde man ta fram nya produkter. Wilhelm Kåge anställdes för den uppgiften. Han kom att verka på Gustavsbergs porslinsfabrik från 1917–1960, totalt 43 år. Han förnyade sortimentet, tog fram nya modeller och nya dekorer. Serien ”Guldstjärna” från 1920, där Wilhelm Kåge står för både modell och dekor, blev mycket populär. Hans serie ”Tussilago” möttes först av motstånd från ledningen, som inte trodde att folk ville ha ogräs som dekor på sin servis. Kåge stod på sig, och det blev en storsäljare ända fram till 1956.

Under 1930- talet började det gå dåligt för Gustavsbergs porslinsfabrik.  Det var därför en viktig och avgörande händelse när KF 1937 köpte Gustavsbergs porslinsfabrik för 3,6 miljoner. Det första man investerade i var i en ny sanitetsporslinsfabrik, där man tillverkade toaletter och handfat och även en badkarsfabrik. Det var en god investering, för nu skulle alla ha toalett och badrum. Och senare kunde fabriken leverera hela badrum till miljonbostadsprogrammet 1964–1974.

Trots att fabriken för hushållsporslin var ett sorgebarn ville Gustavsberg dock värna om det. Man öppnade ”G-studion” 1942, som var en självständig enhet där konstnärerna fick fritt utlopp för sin kreativitet och man värvade flera kända konstnärer till G-studion.

Stig Lindberg kom som ung 20-åring till Gustavsberg. Han jobbade med konsthantverk. Han gjorde även skulpturer, bl.a. ”Daphne”, ”Springaren” och ”Karneval”.  Den mest kända porslinsservis som Stig Lindberg formgav är ”Berså”. Denna serie tillverkas än idag. Stig Lindberg formgav också flera jultallrikar – man gav ut en ny jultallrik varje år ända till 1985.  Då Stig Lindberg avled 1982 hade han arbetat 45 år på Gustavsbergs porslinsfabrik.

Karin Björquist är mest känd för att ha gjort dekoren till Mariatorgets T-banestation. Hon formgav också Nobelservisen till Nobelprisets 90-årsjublileum, vilken man fortfarande dukar med på Nobelmiddagen.

Lisa Larsson kom till Gustavsberg på 1950-talet. Hon har blivit mest känd för sina figuriner, t.ex. ”Stina med katt”. Hon formgav även en sparbössa i form av Gunnar Sträng, som blev mycket populär, inte minst av Gunnar Sträng själv.

För oss som lyssnade och tittade blev det både lärorikt och nostalgiskt. Vi alla har vuxit upp med porslin från Gustavsberg. Det går att uppleva detta och mycket mer på Gustavsbergs porslinsmuseum, som numera drivs av Nationalmuseum.

Eva Sederholm