Judiska museet grundades på 1980-talet och drivs av en privat stiftelse. Det låg tidigare på Hälsingegatan, tills man för några år sen fick möjlighet att ta över de nuvarande lokalerna på Själagårdsgatan i Gamla stan. Ett slags hemkomst för museet, eftersom Stockholms första synagoga, i bruk mellan 1795 och 1870, hade funnits på platsen.

Museet fokuserar på den svensk-judiska historien, berättad genom föremål, bilder, dokument, brev och konst samt inte minst genom själva huset. Samlingen är intressant, men inte stor. Det mesta förvaras ännu i magasin. Detta uppvägdes dock mer än väl av guidernas många intressanta berättelser.

I lokalerna pågår ett antikvariskt arbete, där man bl.a. tar fram delar av de gamla dekorationsmåleriet. Under vårt besök arbetade en konservator med detta uppe på den vackra gamla kvinnoläktaren.

Den svensk-judiska historien tog sin början i slutet av 1700-talet, då de första församlingarna bildades. En viss judisk invandring hade förekommit i århundraden, men eftersom Sverige inte tillät judar eller katoliker att bilda egna församlingar, hade de judar som kom tidigare konverterat. Men 1781 hävde Gustav III  förbudet mot "främmande trosutövning", och året därpå reglerades det i lag vad judar fick göra och hur de skulle leva i Sverige.

År 1795 kunde synagogan i Gamla stan inrättas. Församlingen byggde då om den gamla fastigheten, som tidigare var auktionskammare och har källarvalv från medeltiden. Fyra pelare i mitten av salen markerar platsen för läsning ur Toran. Där kan man i dag sitta parvis och diskutera tolkningen av texterna.

Församlingen var reformistisk, och i synagogan fanns både en orgel och en predikstol där man predikade på svenska. År 1870 flyttade församlingen till den då nyuppförda synagogan vid Berzelii park. Lokalerna på Själagårdsgatan togs över av Sjömanskyrkan, med Lina Sandell Berg som föreståndare. Tjugo år senare, 1890, flyttade polisen in. Nikolai polisstation, beskriven som "Sveriges vackraste polisstation", låg kvar på platsen till 1972. Predikstolen donerades till Historiska museet, där man beskrev dess ursprung som "okänd kyrka". Den står nu återigen på plats i den gamla gudstjänstlokalen.

I utställningen ingick både en gripande samling brev från tyska judar som ansökte om att få komma till Sverige före andra världskriget, och en dekorativ samling klädhängare från många, nu oftast nedlagda, konfektionsbutiker runtom i landet, vars ägare tillhört judiska församlingar.

Efter visningen var vi många som gick hem med nya insikter om judiskt liv och svensk historia, inte minst tack vare museets båda kunniga och trevliga guider.

                           Ingrid Markovits