De börjar med Gubben Noak. Gubben glömde inte att plantera vinet. Han var glad i ruset och gumman Noak tog inte bort kruset. På 1700-talet försökte "Hattarna" att minska alkoholdrickandet och föreslog att man skulle dricka öl i stället för brännvin. Men "Mössorna" stod emot. En duett fick vi höra om detta: "Afskedstagandet av det skadeliga Brennevinet".

Så småningom växer nykterhetsrörelsen fram. Nu var det inte tal om en måttlighetslinje utan nu gällde det total nykterhet. Om drickandets hemska följder för hustrur och barn fick vi höra, bl.a. genom det sorgliga skillingtrycket om lilla Ester, som dog till följd av faderns supande på krogen.

Så kom motboken 1919. Trots att det innebar restriktioner fick en man köpa ut hela 12 liter brännvin per kvartal! För kvinnor – ogifta, nota bene – var ransonen mindre. Gifta kvinnor fick ingen motbok alls, för de tänktes ju i så fall bara köpa ut åt sina män. År 1922 röstade man om ett totalförbud, inspirerade av USA och Finland. Det är enda gången man har haft skilda valsedlar för män och kvinnor. Majoriteten av männen röstade mot till förbud och majoriteten kvinnor för. Tillhopa blev det ett nej till förbud. Emil Nordlander skrev massor av visor på sprittemat under dessa år och vi fick lyssna till några.

Gick man på restaurang, så måste man äta för att få sprit serverad. Maträtten som serverades var inte avsedd att ätas utan åkte ut och mellan kök och restaurangbordet. Det inspirerade också till visor, även en av Evert Taube. Men den 1 oktober 1955 var motbokens tids slut. Också om det skrevs det visor.

År 1965 blev det möjligt att köpa mellanöl i vanliga matbutiker, men den möjligheten tog slut 1977. Då skrevs det en visa om detta på melodin "Sorgerliga saker hända".

Svenskarna har med tiden blivit ett vindrickande folk. Och totalt går alkoholförbrukningen ner.

Jan och Kjell lockade oss som avslutning till allsång med en visa vars text de skrivit själva på melodin "Hvila vid denna källa".

Inger Öhman