På Norges nationaldag besökte en grupp SPF:are från Karlaplan det nya museet Vikingaliv, som visar hur man levde under vikingatiden (ca 800–1050).

Vurmen för vikingalivet tog fart under 1800-talet. Då frossade man i hur hemska och stridslystna våra förfäder var. Wagner, eller rättare sagt scenograferna hittade på att sätta horn på vikingahjälmarna. Det såg raffigt ut på operascenen! Men några horn hade vikingarna förstås inte på sina hjälmar. De skulle ha varit i vägen vid strider. Inte heller åt de flugsvamp för att försätta sig i raseri. Då hade de nog snarare blivit svettiga och darriga, och dött på kuppen.

Vikingarna var båda krigiska och fredliga på sina långa färder. De rövade när de kunde, med de handlade också. Och de förde  mycket tillbaka till Norden, både silver och guld och andra värdefulla föremål, men även immateriella värden som kristendomen och med den all den kultur som den innebar. Det vikingarna kunde erbjuda vid handel var framför allt skinnverk.

Av samtida skildringar framgår att man i England tyckte att vikingarna tvättade sig ofta, medan en arabisk krönikör förfasade sig över hur snuskiga de var.

Det finns inte så många typiska museiföremål, däremot åskådliggörs hur livet och samhället då tedde sig i videofilmer och modeller. Mest slående är "dna-vikingen", en återskapelse i vax utifrån ett skelett av en man som levde i Sigtuna på 900-talet. Dockan har döpts till Leifur. Med hjälp av dna-analys av det välbevarade skelettet vet man vilken hårfärg och ögonfärg han hade och att han i stort sett livnärt sig på vegetarisk kost. Och att han fick en kristen begravning.

Besöket slutade med en "vikingafärd", där besökarna får sätta sig i ett litet tåg och får sig till livs Ragnfrids saga. Hennes man Harald drar i väg på vikingafärd, och man får bevittna både plundring och trälhandel i öst.