Tidigare hade man talat om grexit, alltså ett eventuellt utträde ur eurosamarbetet för Greklands del. (Så blev det inte.) Men med valet i Storbritannien 2016 myntades uttrycket brexit och med det följde även tankar om swexit (Sverige), frexit (Frankrike), nexit (Nederländerna). Så blev det inte. I stället är stödet för EU stort i många länder, och i Sverige är det mycket stort – 77 procent i senaste mätningen. Kanske är orsaken oron till följd av Trumps och Putins ageranden.

Redan på 1980- och 1990-talet bevakade Henrik EU-bygget. Nu är EU något annat än på den tiden. EU har hållit ihop genom flera kriser: i finanskrisen, i beslutet om sanktioner mot Ryssland, och man har varit enig i förhandlingarna om brexit. EU har blivit en ekonomisk stormakt och synlig i utrikespolitiken. Annat har man inte lyckats med, svårast har det varit att man inte kan enas om flyktingpolitiken. Inte heller har man lyckats tackla Ungerns och Polens inskränkningar i demokratiska rättigheter. För sanktioner enligt Artikel 7 i fördraget – den s.k. atombomben  – krävs nämligen full enighet, och Ungern och Polen har lovat att blockera alla beslut mot den andre.

EU-parlamentet har över åren fått ett allt större inflytande. Sverige har 20 ledamöter, efter brexit blir det 21. Det är förvånande att de flesta av EU-ledamöterna är så okända i Sverige. Tomas Tobé har i parlamentet fått den mest framskjutna rollen av svenskarna, han blev vald till ordförande i kommittén för utveckling.

Henrik kryddade sin kunniga presentation med flera träffande bilder. Merkel och Macron i en kyss såg ut som från ett resonemangsäktenskap. Macron för en EU-vänlig politik och Merkel stöder i och för sig detta men är en försiktig ledare.

Henrik har en blogg väl värd att följa om EU tillsammans med journalisten Ylva Elvis Nilsson: "Brors & Elvis om Europa". Någon riktig kris för EU målade inte Henrik upp. Man resonerar och förhandlar. Somt samverkar man om, annat inte.

                            Inger Öhman