Vandringen börjar vid Nobelparken. Här var det tänkt att en Nobelceremonibyggnad skulle byggas, och arkitekt Ferdinand Boberg fick uppdraget. Men planerna förverkligades aldrig och Boberg lär ha tagit väldigt illa vid sig. Nobel finns ändå som en förtjusande ministaty vid staketet till ungerska ambassaden mittemot det ställe där Nobelhuset skulle ha stått. Det Mihály Kolodko som gjort den.

Ferdinand Boberg, en av den tidens främsta arkitekter, fick alltså inte sin chans, men i Diplomatstaden finns palatsliknande hus ritade av två andra storheter från tiden, Ivar Tengbom och Ragnar Östberg.

Mellan 1913 och 1932 byggdes tolv palatsliknande villor på ganska små tomter av rika privatpersoner, i en halvcirkel runt Engelska kyrkan och med utsikt över Djurgårdsbrunnsviken.

Efterhand kom dock området att domineras av ambassader och residens. Och det är inga små villor vi talar om. Tryggerska huset är på 1400 kvadratmeter, en annan villa lär vara på 1700 kvadratmeter – mycket att städa!

Brittiska residenset, uppfört 1914–1915, är den enda av Diplomatstadens villor som inte bytt ägare sedan uppförandet.

Vi vandrar vidare, och vid kanalen möter oss skulpturen ”Den vilande Diana”. Det är en replik, en kopia, av en skulptur från mitten av 1500-talet av den franske konstnären Jean Goujon. Den fanns länge i Louvren i Paris, men under andra världskriget försvann den spårlöst. På 1950-talet beställde Louvren från Bergmans konstgjuteri en ny skulptur utifrån en kopia i marmor som fanns i Vatikanen. Rottneros skulpturpark beställde samtidigt en egen kopia. När den först visades i Stockholm väckte den så stor beundran att man strax med stöd av mecenaten Axel Hirsch kunde skaffa en kopia till Stockholm med. Den kom på plats 1964.

Hirsch var gudfar till Lillebil Björkman, och släkten Björkman ger sig tillkänna igen när vi vandrar vidare mot Källhagens värdshus, där ett rött hus en gång i tiden, för att vara exakt 1840, köptes av Lillebils farfars farfar, Gustav Adolf Björkman. Huset gick sedan vidare till Lillebils farfarsfar Carl Adolf Theodor, som hade det som sommarställe till 1880 då det såldes. Familjen bodde på Skeppargatan och kunde ta båten till sommarstället.

Vi strövar vidare och tittar på några olika minnesstenar, bland annat Norges tack för att Sverige hjälpte till med att utbilda polissoldater under andra världskriget och en plakett för att hedra de svenska FN-soldater som stupat i FN-tjänst. Folke Bernadotte har fått en byst alldeles vid bron över kanalen. Folke Bernadotte föddes 1895 och är väl mest känd för de vita bussarna i slutet av andra världskriget. Han mördades i Israel 1948.

Så går vi över Folke Bernadottes bro, och där på andra sidan ligger den nyskapade skulpturparken anlagd av Prinsessan Estelles kulturstiftelse. Sommaren 2020 arrangerades för första gången en utställning där. Sex konstverk ställdes ut, och ett av verken, ”Hoop-La” av Alice Aycock, köptes in och står nu permanent kvar. Alice Aycock säger själv att hon i sin konst försöker visualisera vind, luftrörelser och energi. Och förberedelserna pågår för fullt för årets konstevenemang, som beräknas kunna invigas i början av juni.

Så närmar vi oss vandringens sista stopp – Rosendals slott. Slottet uppfördes på 1820-talet åt kung Karl XIV Johan. Det var ett lustslott, dit kungafamiljen kunde dra sig tillbaka för att njuta av lite mer lantliga omgivningar. Men man bodde inte där. Det finns egentligen bara sällskapsrum där.

Sommartid är slottet normalt öppet för besökare, men för närvarande är det stängt på grund av pandemin. Parken är dock öppen för besök, och där kan man skåda den mäktiga vasen i garbergsgranit. Det behövdes 100 man och hästar för att frakta den nio ton tunga vasen från Älvdalen till Stockholm.

Tack Marie som gjorde denna kylslagna vandring till en härlig upplevelse.

Vid pennan Karin Bökman