16 september Riksdagshuset

Ibland blir dagen inte alls som man tänkt sig. Fredag den 16 september var en sådan dag. SPF Karlaplan hade bokat en rundvandring på Riksdagshuset med konst som tema, men någonstans har vi pratat förbi varandra. Visst blev det en visning men utan specialinriktning på konst, även om visningen av själva Riksdagshuset var nog så intressant.

Att ta sig in i Riksdagshuset är inte det lättaste, säkerhetskontrollerna är rigorösa. Framför oss i kön stod en skolklass. Några elever kom ett par minuter för sent, och de fick inte komma in när de väl anlände, eftersom anmälda gruppen måste hålla ihop. De som kom för sent fick istället roa sig på stan på egen hand, men de verkade inte alltför ledsna över det.

SPF höll dock ihop på ett exemplariskt sätt och gjorde som vakterna sa. Jackor och väskor skulle låsas in efter vederbörlig skanning. Skärp av liksom tunga smycken innan man passerade kroppsskannern. Säkerhetskontrollen stod inte Arlanda långt efter.

Så var vi inne i Riksdagshuset där vi blev omhändertagna av vår guide, Ylva Gunillasdotter. Och sen gick det i ett rasande tempo, hiss upp till sjunde våningen och sedan ner igen efter att ha beundrat den fantastiska utsikten.

Riksdagshuset ligger på Helgeandsholmen. Komplexet uppfördes åren 1897–1905 efter ritningar av arkitekt Aron Johansson. Det inkluderar också en byggnad som från början byggdes för Sveriges Riksbank. Under åren 1971–1983 pågick en ombyggnad och då inhystes riksdagen tillfälligt i det som idag är Kulturhuset. Efter ombyggnaden fick Riksdagen disponera även Riksbankens gamla del, och Riksbanken flyttade till sin nuvarande plats, vid Brunkebergstorg.

Vart fjärde år är det val, och då bestämmer svenska folket vilka 349 ledamöter som ska sitta i Riksdagen. Alla som har fyllt 18 år och är svenska medborgare har rätt att rösta. För att ett parti ska komma in i Riksdagen måste partiet få över fyra procent av rösterna.

Det är talmannen och de vice talmännen som leder riksdagens arbete.

På åhörarläktaren har allmänheten rätt att sitta och lyssna på debatterna.

Idag har vi en kammare i riksdagen, men för drygt femtio år sedan hade vi tvåkammarriksdag, första och andra kammaren. Den ersatte i sin tur ståndsriksdagen 1865. Och 1971 blev det enkammarriksdag.

Alla riksdagsledamöter har en egen plats med namnskylt, men vi fick inte provsitta eller sitta och vila trötta ben.

Förslagen som riksdagen ska besluta om förbereds i utskott. Det finns 15 utskott med 17 ledamöter i varje.

Riksdagshuset är ett eldorado för den konstintresserade. Det finns 4.000 konstverk, och några av dem fick vi se på vår visning. Det är tavlor, målningar, teckningar och textilier. Alla som innehaft posten som talman i riksdagen eller statsminister får sitt porträtt målat, och de finns också till beskådande. Och just nu finns dessutom fyra oljemålningar föreställande talmän som tjänstgjorde i början på 1800-talet att beskåda i ett av rummen. De tavlorna har lånats in från Gripsholms slott.

En stor del av konsten köptes in efter att enkammarriksdagen infördes. Riksdagens konstgrupp beslöt att konsten skulle komma från nu levande konstnärer verksamma i Sverige. I riksdagshusen finns ett antal byggnadsanknutna konstverk som skapats för en särskild plats. Väven ”Minnet av ett landskap” är ett exempel. Konstnären är Elisabet Hasselberg Olsson, och väven hänger på väggen bakom talmannens bord i plenisalen. Väven består av 200 olika gråa nyanser av handfärgat lin från Sveriges alla landskap. Väven är 9,6 m bred och 5,5 m hög.

Skulpturen ”Flicka” av Lena Cronqvist står i gången mellan östra och västra riksdagshuset.

I sammanbindningsbanans tak sitter en kupolformat lanternin med olika inställningar för morgonljus, dagsljus och kvällsljus. Runt lanterninen finns de 24 länsvapensköldarna som länen såg ut 1904.

Alla statsministrar som varit statsminister minst en period avbildas med en relief eller medaljong.

Den färgglada valurnan av konstnären KG Nilsson föreställer en kartbild med vatten land och vägar. Valurnan används vid val av talman, om slutet val begärts. Då får riksdagsmännen lägga ned valsedlar i urnan. Hemligt, hemligt, och man vet inte sedan vem som har röstat vad.

Så var vår rundtur slut och vi gav oss ut i snålblåsten igen.

Karin Bökman