Referat av föredrag om svenska kvinnliga pionjärer

På vårt månadsmöte den 18 maj berättade Eva-Karin Gyllenberg, journalist på DN, författare och tillika Stockholmskännare om sin bok ”Svenska kvinnliga pionjärer från Agnes till Wilhelmina”.

I boken skriver hon om ett 40-tal kvinnor färgstarka kvinnor. På vårt möte berättade hon om några av dessa. Det var kraftfulla kvinnor, som fick kämpa sig fram. Eva-Karin visade oss också fina bilder på dessa kvinnor, deras omgivning och deras verk. Här kommer några glimtar från hennes berättelser. Vi kan varmt rekommendera boken, där man får veta mer.

Agnes Lagerstedt kom till Hedvig Eleonora som folkskollärare 1883. Det var på den tiden ett mycket fattigt område.  Hon lyckades få till stånd att nya bostäder byggdes för fattigt folk och var den första att starta en skollovskoloni.

Eva-Karin berättad också om två adelskvinnor som gjort betydelsefulla insatser. Den ena är Eva Ekeblad, född De la Gardie. Hon blev som första kvinna invald i Kungl. Vetenskapsakademien 1748. Mest känd är hon för olika sätt att använda potatis, b.la. hur man gör brännvin och framställer potatismjöl, som ju också kunde användas som puder.

Den andra är Sophie Adlersparre, som hörde till det man kallar fattigadeln. Hon sålde broderier, började översätta romaner från engelska till svenska, startade ”Tidskrift för hemmet”, öppnade en läsesalong för kvinnor och blev en av pionjärerna i den svenska kvinnosaksrörelsen.

Två kvinnor från en helt annan samhällsklass var Amalia Eriksson och Wilhelmina Skogh. Amalia var den som skapade polkagrisen. Det började med brödförsäljning och lite sötsaker vid sidan av. Så småningom tog det söta över, och särskilt då den sötsak som kom att få namnet ”polkagris”. Hon blev mycket framgångsrik och Gränna, i dag känt som polkagrisens stad, har visat sin uppskattning genom att uppföra en staty av Amalia. Se bilden!

Wilhelmina var en lika driftig kvinna. Hon började med att torka glas på restaurangen på Strömparterren och slutade som innehavare av eller direktris för flera hotell, bl.a. Grand Hotel och Foresta på Lidingö. Enligt ett kontrakt med Grand Hotel fick hon bo där livet ut. Fortfarande hedras hennes minne där med en svit uppkallad efter henne.

Två idrottskvinnor nämndes också: Margit Nordin och Sally Bauer. Margit var den första kvinnliga Vasaloppsåkaren. Året var 1923. Det tog henne 10 timmar och 9 minuter att slutföra loppet. Hon kom sist.  Hon förlorade lite tid på att hon måste stanna för att ta ut papiljotterna strax före mål. ”Man vill ju se fräsch ut när man går i mål”. Hon blev otroligt hyllad. Månne det var därför som kvinnor sedan förbjöds att delta i loppet? Det förbudet upphörde inte förrän 1980.

Sally var den som simmade över Engelska Kanalen 1939. Det tog 15 timmar och 22 minuter. Insmord i fett för att klara 14 gradigt vatten. Det gjorde hon efter att ha klarat av andra långsimningar över Öresund och Ålands hav. En skola i hennes hemstad Helsingborg bär hennes namn.

Vi tackade Eva-Karin för hennes charmiga presentation. Redan i höst får vi träffa Eva-Karin igen. På vårt första medlemsmöte den 31 augusti berättar hon om kvarters- och gatunamn i Stockholm, ”Från Abborrberget till Överskärargränd”. Då hoppas vi på fysisk träff på Historiska museet.

Inger Öhman