– Socialstyrelsens lägesrapport om vård och omsorg för äldre är bitvis skrämmande läsning. Myndighetens sammanställning visar stora skillnader i kommunernas avgifter för äldreomsorgen. Det är fullständigt orimligt att min bostadsort ska avgöra hur mycket jag tvingas betala för den äldreomsorg jag har rätt till. Dessutom urholkas minimibeloppet, som ska räcka till normala levnadskostnader, alltmer för varje år som går. Om man bor i en viss kommun kan man på grund av höga avgifter inte längre ha pengar kvar till normala utgifter. Det är inte värdigt. Regeringen måste nu tillsätta en utredning som ser över kommunernas avgifter för äldre- och handikappomsorg, säger Eva Eriksson.

– Lägesrapporten visar att det saknas kunskap om vilka effekter den minskade inflyttningen till särskilt boende har fått. Riskerna med en stadigt växande läkemedelsbehandling behöver uppmärksammas. Det är också illa att nöjdheten minskar något, understryker Eva.

Så här ser det ut idag:

Den enskilde har rätt att behålla ett minimibelopp av sin inkomst för att kunna konsumera de varor och tjänster som socialtjänstlagen anger (kap. 8, 7 §). I år täcker minimibeloppet 66 procent av kostnaderna för denna konsumtion. Samtidigt tar kommunerna ut en avgift motsvarande 100 procent av det belopp som anges i hushållsbudgeten. Det saknas varje månad 2 340 kronor i minimibeloppet. En normal hushållsbudget kostar enligt Konsumentverket 8 810 kronor per månad, medan minimibeloppet ger den enskilde rätt till att behålla endast 7 470 kronor per månad.

Ytterligare avgifter för dem som bor på särskilt boende, kan ge som följd att den enskilde får ytterligt lite pengar kvar för andra levnadskostnader. Avgiften för kost kan överstiga 5.100 kronor per månad medan de medel som minimibeloppet ger rätt till endast räcker till betydligt lägre utgifter för mat.

Klicka här för att öppna "Vård och omsorg för äldre – Lägesrapport 2023"