Ny rapport: Om behovet av en modernisering av efterlevandeskyddet
Äldre har ett sämre efterlevandeskydd vid dödsfall än vad yngre har, men äldre har ett minst lika stort behov som yngre av ett tillfälligt efterlevandeskydd för att kunna ställa om sina utgifter.
Avvecklingen av änkepensionen inleddes för dryga 30 år sedan, samtidigt infördes ett nytt efterlevandeskydd, omställningspensionen, som har en övre åldersgräns på 65 år. Det finns andra varianter på efterlevandeskydd för pensionärer men dessa är betingade av flera olika omständigheter. Pensionärer saknar därmed ett universellt efterlevandeskydd.
Rapporten söker svar på om det är rimligt att åldern avgör möjlighet till ett allmänt efterlevandeskydd och om det finns ett behov av efterlevandeskydd för pensionärer idag.
De motiv som den övre åldersgränsen i omställningspensionen bygger på konstateras inte hålla. Dessutom har samhällsförändringar som rör bland annat pensioner, digitalisering och bostadsmarknad medfört att en efterlevande pensionär kan stå inför olika ekonomiska och praktiska svårigheter när hushållet går från att bestå av två personer till en person.
Äldre har ett sämre efterlevandeskydd vid dödsfall än vad yngre i samma situation har, men har ett minst lika stort behov som yngre av ett tillfälligt efterlevandeskydd med syfte att ställa om sina utgifter.
En modernisering av efterlevandeskyddet behövs. Att avskaffa åldersgränsen i omställningspensionen är därför en uppenbar åtgärd som också kan genomföras skyndsamt. Samtidigt kan då åldersdiskrimineringen i lagstiftningen upphöra.
