Allt fler vill sluta i äldreomsorgen – varför och vad kan göras?

På tisdagen presenterades en ny rapport från Stockholms universitet som visar att allt fler vill sluta arbeta inom äldreomsorgen. Frågan diskuterades därefter av Anna Tenje, Lena Hallengren, Malin Ragnegård och SPF Seniorernas generalsekreterare Peter Sikström.

  • SPF Seniorernas generalsekreterare Peter Sikström, äldre- och socialförsäkringsministern Anna Tenje, Kommunals förbundsordförande Malin Ragnegård och Lena Hallengren, gruppledare för Socialdemokraterna i riksdagen.

Bakom rapporten står forskarna Rebecka Strandell, Marta Szebehely och Helene Brodin. Seminariet där rapporten presenterades arrangerades av fackförbundet Kommunal.

Rapporten bygger på en enkätstudie bland personal i äldreomsorgen och pekar på flera brister som behöver åtgärdas. Den jämför situationen åren 2005, 2015 och 2025 och visar tydligt att arbetssituationen har försämrats. En central fråga i studien är om personalen allvarligt har funderat på att lämna yrket och svaret är nedslående:

  • 2005: 40 procent
  • 2015: 49 procent
  • 2025: 67 procent

Även missnöjet med arbetstiderna har ökat. År 2025 uppger över hälften av personalen att de har svårt att kombinera arbetet med familjeliv och sociala aktiviteter. Ju sämre arbetstiderna passar privatlivet, desto fler överväger att sluta.

Tidspress är ett annat centralt problem som lyfts i rapporten. Många beskriver hur relationerna till de äldre påverkas negativt när schemat är pressat och bemanningen otillräcklig. Rapporten visar också att äldreomsorgen är en chefsgles verksamhet. I genomsnitt går det 52 medarbetare per chef, och endast 16 procent har möte med sin chef varje vecka. Samtidigt upplever personalen flera problem på en gång, som stress, låg lön och bristande bemanning. Varje dag uppger 36 procent att de arbetar med för få kollegor.

Allt har dock inte försämrats, påpekar författarna. Fler upplever att de har möjlighet att utvecklas i arbetet: från 18 till 28 procent mellan 2005 och 2025. Trots ökningen är nivåerna fortfarande låga.

Vad krävs då för att fler ska vilja och orka arbeta i äldreomsorgen? Och vilket ansvar har politiken? Den frågan diskuterades av äldreminister Anna Tenje och tidigare socialminister Lena Hallengren.
– Alla har ett ansvar i detta, sa Anna Tenje och lyfte särskilt behovet av ett stärkt ledarskap i äldreomsorgen. Lena Hallengren efterlyste samtidigt en äldreomsorgslag.

Båda betonade vikten av äldreomsorgslyftet, som har bidragit till att fler känner att de kan utvecklas i sitt arbete. Samtidigt finns det, enligt äldreministern, fortfarande medel kvar eftersom kommunerna i vissa fall har svårt att använda dem. Regeringen har också initierat ett ledarskapsprogram, lyfte Anna Tenje.

Lena Hallengren framhöll att det behövs ett större fokus på bemanning i verksamheten, till exempel hur många äldre varje undersköterska ansvarar för, inte bara antalet medarbetare per chef. Anna Tenje betonade också att språkkrav är viktiga för både arbetsmiljön och de äldres trygghet.

Malin Ragnegård, ordförande i Kommunal, menade att dagens åtgärder är otillräckliga.
– Man sätter plåster på ett stort blödande sår. De strukturella problemen måste åtgärdas och mer resurser tillföras.
Kommunal efterlyser också en skarpare reglering av äldreomsorgen.

Peter Sikström, generalsekreterare för SPF Seniorerna, beskrev rapporten som en sorglig men väntad bild.
– SPF Seniorerna har länge pekat på de här problemen. Samtidigt är det imponerande vilket engagemang som finns bland personalen.
Han lyfte också att många olika personer kommer och går hos äldre med hemtjänst, vilket kan skapa otrygghet.

Flera deltagare var eniga om att minutstyrningen inom äldreomsorgen behöver avskaffas.
– Det måste finnas ett förtroende mellan chefer och medarbetare. Vi måste få bort minutstyrningen, sa Peter Sikström.

Seminariet kommer att sändas på SVT Forum inom kort.

Klicka här för att läsa eller ladda ner rapporten