För att detta ska bli möjligt behövs statligt investeringsstöd för byggande av äldrebostäder, för tillgänglighetsåtgärder som installation av hiss och ramper, samt för byggande av gemensamhetslokaler som stärker social samvaro och motverkar isolering. Alltför många bostadshus – befintliga och nybyggda – som är lämpligt lokaliserade och utformade för att passa äldre hushåll saknar en gemensam lokal att umgås i. Utemiljön bör rymma olika aktiviteter som till exempel utegym, odlingar och sittplatser och grillmöjligheter. 

Med stigande ålder blir det vanligare att få någon funktionsnedsättning. Nedsatt syn och hörsel, begränsad rörlighet och besvär med balanssinnet ställer krav på bostadens och bostadsområdets utformning. Det gäller exempelvis behov av en bostad där man kan ta sig runt med en rollator eller rullstol och som man utan hjälp kan ta sig till och från utan att behöva kliva i trappor och avsatser. Bostäder och boendemiljöer som inte är byggda för äldre personer kan bidra till social isolering och ofrivillig ensamhet. Det kan förvärra sjukdomstillstånd. Man kan bli fånge i sitt eget hem.

I dag motsvarar bostadsbeståndet inte behovet hos landets seniorer. Hälften av dagens bostäder finns i flerfamiljshus och nästan hälften av dem uppfördes utan hiss. Utan hiss riskerar en åldrande senior bli fast i sitt eget hem utan möjlighet att lämna bostaden. Personer med rörelsehinder kan inte heller hälsa på i en sådan bostad vilket bidrar ytterligare till oönskad isolering och ensamhet. 

Bostäders planlösning är ofta låst. Med större anpassbarhet över rumsuppdelning, antalet rum och var väggar placeras ökar möjligheterna att ändra bostadens utformning efter att behoven ändras. Även bostadsområden behöver förnyas och göras tillgängligare, med sittplatser på återkommande ställen och med tillräcklig kommersiell och social service.