Blåvitrödgulblå kulturbrygga

Hon har en mäktig utsikt över stan från våningen på tolfte våningen i Lindhagen. Kungsholmen i hela sin öst-västliga sträckning, Alvik, bort över Södermalm. Madame Labadie har koll!

Här har hon bott i 14 år i lägenheten hon köpte ”på ritning”, utan att ångra sig. Hit kom hon från Årsta och en annan hög byggnad på Sandfjärdsgatan. Och före det, redan 1976, till Sverige och Stockholm från franska Normandie och Le Havre, där hon hade råkat en ung svensk man som ville lära känna henne närmare (och vice versa).

Min bror inviterade några utländska studenter på ESC du Havre (en handelshögskola) på en kopp kaffe. Jag var med på en kant där och fann den, som skulle bli min förste make! Så jag slutade på mitt jobb som sekreterare i en amerikansk firma, tog bilen och körde norrut för att återse denne svensk i Stockholm. Det var 1976 och jag var 24 år. 

Engelska lärde hon sig bra under sin tid hos det amerikanska företaget. Tolkning blev en av hennes huvuduppgifter vid affärsresor, där de högre tjänstemännen skulle träffa viktiga kontakter i Paris.

­Tänk, på den tiden blev vi inkvarterade i lyxhotellet Georg V! Då fanns det pengar…

Välintegrerad invandrare
Nu har det gått dubbel så lång tid i Marie Pierre Labadies liv, 48 år, sedan hon stannade i vårt nordliga land och satsade stenhårt på att integrera sig:

Bland det första jag gjorde när jag kom hit var att skriva in mig på intensivkurs i svenska, sex timmar per dag i sex månader!

Hon var en mönsterimmigrant, tänk så många av nutidens problem vi hade sluppit om alla agerat som hon! För mig var det oumbärligt att kunna språket i det land jag ville integrera mig i!

Den språkintresserade (och franskspråkige!) intervjuaren får lyssna väldigt noga för att höra en svag brytning.

Franska företag
Viktigt för henne var också att inte kapa rötterna i Frankrike helt. Därför sökte hon jobb hos franska arbetsgivare och lyckades över förväntan: 18 år med svenska Air France och 22 med L’Oreal, som tillverkar skönhetsprodukter, kosmetika, hårvårdsprodukter och tillhör de världsledande på området med mer än 250 anställda enbart i Sverige.

­Jag gick i pension 2017 och hade alltså förmånen att få arbeta med franska företag hela tiden. Som att slå en brygga mellan våra länder!

Medborgarskap
När Sverige blev ett EU-land öppnades möjligheten att ansöka om svenskt medborgarskap utan att behöva ge upp sitt ursprungliga. Det hade varit omöjligt för mig att frånsäga mig mitt franska medborgarskap, men efter 1995 gick det att skaffa dubbelt.

­Mina två söner – båda är officerare i svenska armén – och de fyra barnbarnen har också dubbla nationaliteter!

Naturligtvis reser Marie Pierre med en viss frekvens till Frankrike och träffar släkt och vänner. På väggarna i hennes våning finns mängder av tavlor i olika manér med motiv från Normandie, Rivieran (Nice…) och andra delar av hennes stora hemland till vilka hon har en relation.

Ungefär när ni läser detta träffar hon president Macron, som är på statsbesök i Sverige i slutet av januari.

Boule väg in i SPF
En annan resa ledde henne så småningom in på vägen att bli en av Draken Kungsholmens aktivaste arrangörer av fritidssysslor. Tillsammans med Lou-Lou H semesterkryssade hon på 1980-talet i Västindien, Martinique m fl öar. 

Efterhand, som pensionär, växte engagemanget i SPF delvis tack vare denna kontakt med väninnan Lou-Lou, som visade henne Prins Bertils boulebana och utomhusbanan i Wivalliusparken.

Snart stod även tjejlunk på agendan för Drakens kvinnliga spänstfenomen under Marie Pierres ledning. (Gubbarna har ju sin lunkvariant under guidning av Lasse R och Leif K.)

I detta nu har hon gått i bräschen för en lunch- och sportaktivitet med etablissemanget BallBreaker, som ligger på Lindhagensgatan under Essingeleden nära ICA Maxi: mat och bowling alt shuffleboard. Detta är en försöksverksamhet, annonserad på föreningens hemsida under ”Kalendarium”.

Förutom detta utgör hon 50 procent av föreningens valberedning, den andra halvan är Kalle Borg. Som om inte detta räckte är hon (tillsammans med Birgitta Thulin) SPF-ersättare i stadsdelsnämndens pensionärsråd SPR.

Text och foto:
Bengt Magnusson