En ovanligt skön novemberdag samlades ett antal medlemmar från SPF Karlaplan utanför Kristinehovs malmgård, nära Hornstull.

En malmgård är ett hus som uppfördes på 1600- eller 1700-talet som sommarresidens för dem som hade råd. De anlades på ”malmarna”, alltså lantliga områden utanför själva stadsbebyggelsen. Till en början var det mest adeln som gjorde detta, men i och med den växande borgarklassens tillväxt under 1700-talet kunde också besuttna borgare bli byggherrar. På ägorna runt om kunde man odla grönsaker, hålla kor och annan boskap, och avkastningen användes förstås i det egna hushållet men kunde också säljas. 

På Södermalm har flera av dessa malmgårdar bevarats, även om de i dag är omgivna av modern bebyggelse. 

Där Kristinehovs malmgård ligger låg det tidigare ett annat hus, men det revs när grosshandlaren Georg Fredrik Diedrichson köpte fastigheten 1789. Han hade blivit rik på siden och rederiverksamhet, och nu ville han ha ett sommarnöje.

Vi blev varmt mottagna av Anders Löfgren i stilig 1700-talsmundering. Det är han som basar över den här malmgården. Han är verkligen rätt man på rätt plats. Han är välutbildad och specialist på 1700-talet, och älskar att berätta om Kristinehov. Han är också mycket mån om att alla malmgårdar skall bevaras och kunna fungera som ett medborgarhus.

Han berättade att grosshandlare Diedrichson dog barnlös 1809. Eftersom han var socialt engagerad ville han lindra den nöd som då rådde i staden och testamenterade en stor summa pengar och dessutom Kristinehov till en inrättning som hette Borgerskapets Gubbhus. Tack vare den frikostigheten kunde man bygga ett större hem, Borgarhemmet, för nödlidande. På 1920-talet hade Stockholms stad köpt in all mark runtom och övertog slutligen också själva malmgårdshuset. Under ett par decennier var det bostäder för fattigt folk Men 1943 beslutade stadsfullmäktige att upplåta Kristinehov till samlingslokal för föreningsverksamhet. År 2009 tog Kristinehovs malmgårds ekonomiska förening över driften och den består i sin tur av ett tjugotal ideella föreningar, bl.a. Sällskapet Gustafs Skål. I en av flyglarna håller kväkarrörelsen till.

Det sociala engagemang som Diedrichson uppvisade präglar också nuvarande verksamhet. Dels ger den möjlighet för medborgare att träffas, dels stöder den personer som har svårt att få arbete på den vanliga arbetsmarknaden genom att man anställer personer med funktionshinder.

Det mesta av den ursprungliga inredningen försvann under dessa år. Efter hand har huset återställts och ny inredning har anskaffats, bland annat utnyttjades möjligheten att köpa in möbler i Ikeas gustavianska serie. Annat har man hittat på auktioner och loppisar. Allt ser mycket autentiskt ut och det är verkliga vackra salar som vi förs igenom. Vi kunde beundra en vacker dukning där besticken ligger lite utåtriktade. Det fanns det plats för eftersom man då bara hade en uppsättning bestick.

Förutom att fungera som föreningsgård utnyttjas malmgården till privata fester och i december serveras förstås julbord.

Anders avslutade sin visning ute på gården där han berättade om han och hans personal hade testat att tillverka cigarrer av de tobaksplantor som finns i trädgården. Det var mest på skoj och styckepriset blev långt över vad en fin havanna kostar i dag. Men på 1700-talet var tobaksodlingar vanliga på Södermalm, och kanske kom tobaken till de populära ”skinnarvikshavannorna” just härifrån. Man hade också väldiga humleodlingar och en del finns kvar, så givetvis hade Anders testat att brygga öl också.

Det finns också små öländska höns på gården men de var inlåsta för tillfället. De går annars fria och jag har upplevt i andra sammanhang hur de går runt ens fötter och pickar. De är ovanligt sällskapliga och tåliga, och bryr sig om varandra. När en höna dött ställde sig de övriga runt om henne som i en sorts avskedsceremoni.

Eftersom ett begravningssällskap var i antågande drog vi oss in en den ena flygeln där husfrun på gården, Anna, hade dukat fram ett härligt kaffebord. Hon kunde också berätta om malmgården och verksamheten.

Nöjda och tacksamma drog vi vidare från denna visning.

Birgitta Agazzi