Ett lugn infinner sig när man träder in i Nya Ersta sjukhus. Det är påtagligt hur harmoniskt allt verkar. 

Entrén mot Folkungagatan är nu huvudentré till både den nya delen och den gamla. Det är ljust och öppet, med en hög trävägg till vänster och en glasvägg till höger samt ett glastak över främre delen. Andra väggar är målade i dämpade färger. En luftig trappa leder upp till de övre planen. 

Vår guide Amelie Edlund är konstansvarig på sjukhuset. Hon leder oss in i ett mötesrum, där vi får en introduktion, och inleder med att ge en historisk bakgrund till Ersta diakoniverksamhet. 

SPF Karlaplan var på besök på ”gamla” Ersta i november 2021, och då ägnade vi oss just åt Erstas historia. Därför hänvisar jag till referatet från det besöket. Klicka här så kan du läsa det. Här ges bara en kort bakgrund.

Ersta diakoni är en ideell förening, som funnits sedan mitten av 1800-talet. Föreningen bedriver sjukvård, omsorg, utbildning och forskning. Verksamheten drivs helt med gåvomedel, inte en skattekrona går åt. Verksamheten vilar på kristen grund och inriktningen är att se hela människan. Ledord ända sedan starten har varit hygien (en sak som inte var så självklar på 1800-talet som nu) och skönhet. Ledordet skönhet innebär att man alltid lägger stor vikt vid utformningen av de byggnader man uppför och att de smyckas med god konst.  

År 1851 byggde Ersta sitt första sjukhus, som också var Sveriges första sjuksköterskeskola, på Kungsholmen. År 1864 förvärvade man malmgården Stora Ersta på Södermalm och kunde bygga en större anläggning där. Den inrymde även ett hem för diakonissorna, alltså sjuksköterskor som även bedrev socialt arbete långt innan det fanns skattefinansierad sådan. Snart behövde man utöka, och 1907 kunde man inviga ytterligare ett sjukhus där. Även dessa lokaler växte man med tiden ur, och sommaren 2023 kunde Nya Ersta sjukhus invigas. Det fick pris som ”Årets Stockholmsbyggnad” 2024 i Stockholm stads designtävling.

Det är ett specialistsjukhus med polikliniker och vårdavdelningar. Sedan början av 1900-talet har man ett avtal med Stockholms kommun att ta emot patienter därifrån.

Arkitekterna bakom det nya sjukhuset är Nyréns, Ratio och Tengboms. För inredningen svarar Emma Olbers. Vår guide Amelie berättade att Emma tagit vara på alla de träd som måste avverkas vid bygget av det nya sjukhuset. De har använts till bl.a. receptionsdisken och bänkar. Hon har också formgivit lampan ”Marie”, som hänger över receptionsdisken. Den har inspirerats av de knypplade spetsarna som förr prydde diakonissornas mössor. 

 Vi gick ut i entréhallen igen. Där såg vi på ”Bullen och backen” av Alfred Boman. Amelie sa att sjukhusets policy vid konstinköp var att köpa förstahandskonst, eftersom man vill gynna konstnärerna och inte konsthandlarna. Konstnären i det här fallet är verksam i Stockholm, något som man också vill stödja. Han fick i uppdrag att skapa ett större konstverk för entrén. Han utförde det som en diptyk, alltså ett tvådelat verk. På så sätt skulle verket vara lättare att flytta på om man ”tröttnade på det” som han anspråkslöst har uttryckt det. Det tror jag inte att vare sig besökare eller personal gör. Det är ett färgstarkt symboliskt verk, som man kan titta länge på. Där finns mängder med bilder som associerar till vård, liv och död. 

Utanför det lilla kapellet på entréplanet hänger två keramikänglar av Otte Sköld, ett av de många konstverk som skänkts av en tacksam patient. Altaret har formgetts av Emma Olbers av trä från de avverkade träden i parken. Det var roligt att höra att Urban Beckfjäll, anställd vid Ersta diakoni, har broderat de fina altardukarna. Han var vår guide vid vårt besök på ”gamla” Ersta, och då berättade han just att han ägnade sig åt kyrklig textil. 

  
Vi kikade ut i innergården utanför kapellet och kunde då se konstverket ”From where I stand” av Frida Fjellman. Det är en 12 meter hög pelare, som ser ut som ädelstenar staplade på varandra. Trots att det ser lite svajigt ut, så balanserar ”stenarna”, och avsikten är att ingjuta en känsla av styrka och hopp.

På väggen längst bak på entréplanet finns det stora platsbyggda verket ”Trådarna – en del av något större” av Carin Ellberg. Det sträcker sig upp flera våningar upp. Man ser trådar som slingar sig och hålls ihop av små glaskupor i milda rosa nyanser. Konstnären har tänkt på de rötter hon såg i den gamla parken innan det nya bygget tog vid och har också inspirerats av hur svampens rötter breder ut sig. Det är en symbol för hur vi alla hänger ihop.

Vi tog oss upp i huset, och på plan 3 möttes vi av en tillfällig utställning, som ordnas av det som kallas ”Ersta kulturscen”. Här kunde vi se verk av textilformgivaren Dagmar Lodén, som länge arbetade som formgivare åt Jobs handtryck i Dalarna. Hennes mest berömda verk heter ”Tistlar”, och passande nog hade guiden Amelie en väst i detta tygtryck.

 
  
Eftersom vi var på sjukhuset efter stängningstid fick vi också gå in på mottagningarna. På Hjärtmottagningen såg vi ”Svansen på katten” av Duda Bebek. Som betraktare får man blandade känslor. Undrar vad som händer om flickan rycker till ordentligt? Kommer katten då att ha ned den lilla statyetten på golvet? Så blir man orolig över flickan. Det verkar inte så säkert att stå på den där pallen. Fönstret är stängt, men hon kan ju ramla ned på golvet och slå sig. 

  
I ett väntrum på samma mottagning pekade Amelie på en takbård, som såg ut som istappar, och frågade om vi kände igen den. Flera tyckte att den var bekant, men vad var det? Jo, det är den logga som finns på Kyl- och Frysexpressens bilar. Den passar bra på den avdelningen, som har temat Stockholm. Konstnären heter Max Ronnersjö och verkets titel är ”Freeze”.

Ett annat verk på temat är ”Stockholmscollage” av Anita Jany von Battaszek. Det är en intarsia i trä, och där man ser stora delar av Stockholms kända byggnader, lite hopträngda för att de skall rymmas.

Här hänger också ”Blue Suspense” av Per Wizén. Det föreställer en mystisk skog i månljus. Han har utgått från en gammal målning av en skog, sedan återskapat den i en egen tolkning i form av ett collage bestående av tusentals bitar rivna ur Kalle Anka-tidningar. Därefter har han fotograferat det hela och projicerat det på glas. Ett imponerade arbete. Vackert är det också.

På Gastromottagningen har konstnärsduon Laura Fahlsten och Britta Kjellgren Jäger åstadkommit ”Bortom skogen”, ett verk i fyra delar. Motivet är fåglar och träd, och det är målat på duk som veckats, så det ser ut som korrugerad plåt.

En rörande liten bronsfigur i en glaskub är ”Selkie” av Tilda Lovell. En ”selkie” är en figur inom irländsk och skotsk mytologi, som kan skifta hamn från säl till människa. Den här ser mest ut som en liten kut, en sälunge. 

De finns på Kirurgmottagningen, som har temat hav och skärgård. Där finns också det som sjukhuset ser som sitt paradverk, ”Morgon” av Roland Svensson. Det är ett stort verk, 3 meter brett. Det är konstnären själv som skänkt det till sjukhuset som tack för god vård. Det har placerats så att man kan se det utifrån genom ett fönster. Så omtänksamt! 

Allt om allt finns det drygt 1.200 konstverk på sjukhuset. Vi kunde så klart inte se på alla, men ändå så många att jag omöjligen kan återge allt här. Så nu sätter jag punkt. 

Vi som hade förmånen att få vara med på visningen tackade vår guide med en varm applåd. Det var många som inte hade samma tur. Vi kan tyvärr inte utlova något extra besök inom den närmaste framtiden. Ersta är överhopade med önskemål om gruppbesök. Man kan alltid gå på de öppna konstrundorna. Men de är begränsade till entrén och trapphus, för de äger rum under dagtid då mottagningarna är öppna för patienter.

Birgitta Agazzi