Innan dagens föredragshållare släpptes fram berättade Anders Rickardsson, vår representant i SPR (Stadsdelens pensionärsråd), vad som hade hänt i den sorglustiga historien om huruvida man skall få dricka ett glas vin på stadens träffpunkter för äldre. Detta har inte varit möjligt på senare år och mot det förbudet har det protesterats och motionerats. 

Nu har den rödgröna majoriteten i sin upphöjda vishet kommit fram till att äldre fortsatt måste skyddas från all alkohol. Enligt dessa politikers uppfattning skapar förbudet ”en meningsfull vardag” och ”ökar den sociala gemenskapen”!? Dock ges en liten utväg som innebär att man kan ansöka om tillstånd för ”speciella tillfällen”. Det tackar vi för och hoppas att alla tillfällen i fortsättning kallas ”speciella”.

Den sista flytten

Rubriken på dagens föredrag var alltså”Den sista flytten”. Det kan ju verka ominöst. Men det hindrade inte att salen var fullsatt. 

Den flytt det var fråga om var den som Dag Sebastian Ahlander, författare och diplomat, och hans hustru efter mycken vånda bestämde sig för. De bodde länge ensamma i en stor villa i Djursholm sedan deras fem döttrar flyttat ut. Ett underbart hus, en underbar trädgård och en underbar utsikt, men det blev allt mer opraktiskt med två våningar eller fyra med vinden och källaren, alltså många trappor att gå i. Dessutom var det en brant backe upp till huset, vilket var extra jobbigt på vintern. De närmade sig de 80 när yngsta dottern kom och sa: ”Sätt er ner. Hör på. Och säg inte emot.” Och så berättade hon om en lägenhet som låg i en villa i närheten, dessutom låg den nära dotterns bostad. Innan de visste ordet av hade de bestämt sig för att flytta dit. 

Nu hade de tre månader på sig att tömma en villa där de bott i över fyrtio år med fem barn! Förutom huset fanns det ett härbre på tomten. Överfullt över allt. Möbler, tavlor, prylar, arvegods, gamla brev, handlingar från arbetet på UD, och så böcker, massor av böcker. Dag är boksamlare och hade byggt upp ett fint och stort bibliotek med litteratur om antiken som specialitet.

I början trodde Dag och hans fru att det skulle gå fort att sortera vad man ville ha kvar och vad man måste göra sig av med. Snart nog insåg de att det var svårt, och de var på förtvivlans brant många gånger. De drabbades av det som Dag kallar egendomsångest och flyttsjuka. Vissa saker kunde säljas, annat skänktes bort, bl.a. genom nätet. Den dotter som bodde i USA visade sig vara intresserad att ta över flera stora möbler. Svårast var det att göra sig av med böcker. Man slänger ju inte böcker, anser Dag. Antikvariaten var minst sagt sparsmakade. De var bara intresserade av udda ämnen, t.ex. smalspåriga järnvägar som inte leder någonstans. Men Dag lyckades också placera några böcker hos vänner och anhöriga. Andra kördes till ett ställe i Täby, som vi inte nämner vid namn, för då blir de kanske överhopade.

Han hade flera nära döden-upplevelser. Faktiskt gick det så långt att han måste gå till doktorn, som sa till honom att han måste ta det lugnare. Lättare sagt än gjort, men han överlevde. 

Till slut var dagen inne. Nu skulle flyttlasset gå till det nya stället. Det var bara det att det var vinter och ishalka i backen upp till den gamla villan. Flyttbilen klarade inte det. Första natten blev lite spartansk.

Men så småningom kom flyttkartongerna fram, och de kunde börja packa upp. Plötsligt ringer telefon. De nya ägarna i det gamla huset var missnöjda för de menade att det fanns grejer kvar på vinden. Dags fru gick dit och tog sig med möda uppför alla trappor. Där fanns en byrå och en av döttrarnas brudklänning! Byrån hade stått där när Ahlanders flyttade in, så den vägrade de ta ansvar för. Man kan ju undra över att de nya ägarna ens brydde sig om att klaga. En byrå på vinden är väl bra att ha. Brudklänningen tog fru Ahlander dock med sig.

Nu lever de nöjda i sin nya lägenhet, som ligger i bottenplanet. Inga mer trappor alltså! De har en fin trädgård, som de delar med övriga boende i huset. Deras dotter med familj bor nära, och Dag kan sitta på sin veranda och vinka till barnbarnen när de går förbi.

Vi var många i publiken som kände igen oss i beskrivningen över egendomsångest och flyttsjuka. Dags drastiska sätt att berätta drog ned många glada skratt.

Det skall också läggas till att Dag är författare. Hans specialitet är historia och han har skrivit flera uppskattade historiska verk, flera är avsedda för ungdomar, andra för vuxna. Här är några titlar: ”Romarrikets undergång. Pandemier, klimatkriser och folkvandringar”, ”Sverige vid avgrunden 1808–1814”, ”Blomsterkungen. Boken om Carl von Linné”, ”Gustaf Mannerheim”. Och så har vi de underhållande ”Lilla morfar- och farfarboken” och ”Handbok för glada gubbar”, som Dag berättade om när han var hos oss för några år sedan, samt förstås boken ”Sista flytten”.

Efter tackapplåder var det var många som köade för köpa flyttboken och andra böcker.

Birgitta Agazzi