Vi har alla vår bild av Slussen, alltså den sluss som ligger mellan Södermalm och Gamla stan. Under de senaste åren har det nog varit en plats som upplevts som stökig och otrivsam, dvs. en plats man snabbt passerar med tunnelbanan, bil eller kanske till fots. Det har varit en plats i successivt förfall eller som nu en stor byggarbetsplats. Ett talesätt har ofta varit Slussen-eländet. Detta har inte bara sagts i nutid, utan så har man också ofta sagt genom Slussens mångåriga historia. Slussen har alltid varit en knutpunkt för både sjötrafiken och trafiken på land.

Till månadsmötet i september hade vi bjudit in Hans Arnbom, som tidigare gästat föreningen och då berättat om 100-årsjubilerande Sveriges Radio. Vi fick nu höra honom berätta om Slussen historia under de gångna 1000 åren. Det är en lång historia och många årtal att relatera till. Jag lämnar här några notiser och händelser att minnas.

1000-talet: Mälaren var en djup vik av Östersjön. 

1300-talet: Landhöjningen börjar och landskapet förändras så sakta. Stadsholmen (Gamla stan) växer fram och befolkas. De första tullstationerna kommer på plats. Det blir allt mer strömt mellan Saltsjön och Mälaren. Det fanns broar mellan Stadsholmen och nuvarande Södermalm.

1535: Den första enkla slussen byggs. Man drog båtarna mot avgift genom den, men det blev allt tyngre genom den pågående landhöjningen. Något behövde göras för att klara den ökande båttrafiken. Det kanske var det första Slusseneländet.

1637: Bygget av Drottning Kristinas sluss påbörjas och är klart för invigning 1642. Järnhanteringen flyttades från Järntorget i Gamla stan till Järngraven vid Södermalmstorg och blev en viktig knutpunkt för vår export av stångjärn från Bergslagen. I början av 1700-talet hade Slussen blivit för liten och det behövdes något nytt.

1750: Efter nästan 50 års diskussioner och utredningar startade bygget av Christopher Polhems sluss 1744 och den blev klar 1750. En modell av Polhems sluss finns på Tekniska museet.

1850: Under 1800-talets första hälft hade Polhems sluss också blivit för liten. Det hade också blivit problem med en ökande fordonstrafiken förbi Slussen. Staden utlyste vid två tillfällen en tävling om att få bygga den nya Slussen, men ingen anmälde sig. Nils Ericsson, som är känd som kanalbyggare och ansvarig för utbyggnad av statens järnvägar, erbjöd sig att bygga den nya Slussen. Nils Ericsson-slussen  invigdes 1850. Därefter anlades Karl Johans torg med den centralt placerade Karl XIV Johans staty.

Kring sekelskiftet 1900 blev trafikproblemen återigen allt större. Det var både ökande båttrafik, större båtar, spårtrafik och trafiken på vägarna. Broöppningarna blev allt fler. Flera olika förslag för att lösa trafikproblemen diskuterades, men samtliga förkastades. Det var nu som allmänheten verkligen talade om och drabbades av Slusseneländet.

1918–1929: Hammarbyslussen mellan Södermalm och fastlandet byggs, och de större båtarna kunde ta en annan väg.

1935: Efter de långa diskussionerna och flera utredningar kunde man 1931 starta byggarbetena för den nya slussen och den nödvändiga trafikplatsen för gatutrafiken. Trafikplatsen skulle knyta ihop norr och söder, klara spårtrafik och helst vägtrafiken planskilt och utan trafikljus. Lösningen blev en då unik klöverbladslösning. Detta ser ut att ha varit en genialisk trafikplats, som senare visade sig klara omläggningen till högertrafik utan problem. Invigningen av Karl Johan-slussen, som den kom att heta, skedde hösten 1935 och det var den fjärde Slussen i ordningen. Det skedde samtidigt stora förändringar med bebyggelsen runt Slussen, fastigheter revs och nya byggdes. Det visades sig ganska snart att den tekniska konstruktionen inte höll tillräcklig kvalitet. Betongen började snart vittra sönder. Det blev mycket lappa och laga och som bekant en konstruktion som till slut fick rivas.

1956: Det var så dags igen, Slusseneländet. Det behövdes en ny ombyggnad för att klara den ökande trafiken och man hade en teknisk konstruktion som inte höll måttet. Nya diskussioner och utredningar, där politiker och arkitekter hade svårt att komma överens. Vi känner igen det från tidigare. Det var dock inte förrän på 1990-talet som man på allvar började diskutera Slussens framtid. En arkitekttävling utlystes 2007 och planen fastställdes 2013. Enligt första planen skulle arbetet pågå 2016–2025 inklusive ny trafiklösning med ny bussterminal. Vi känner alla till de förseningar och fördyringar som uppstått. Det är en stor förnyelse av stadsbilden som här har skett och mer kommer. Mycket är klart och det ser lovande ut. En ny byggnad, som också ska få plats i nya Slussenområdet, är det nya Nobelhuset. Placeringen är bestämd, men det finns ännu inga presenterade ritningar.

Så här är det tänkt att bli.

Så här ser en nästan färdig del, Mälarterrassen, ut i dag.

Hans Arnbom gav oss en trevlig genomgång av Slussens månghundraåriga historia. Det var många årtal och mycket fakta. Han visade också en stor mängd intressanta bilder och en kort film från början av 1900-talet. Det är mycket som nu börjar bli färdigt och ett studiebesök vid Slussen kan rekommenderas. Vi hoppas nu alla att den nya Slussen, Victoria-slussen, blir en väl fungerande trafikplats och en uppskattad mötesplats för alla stockholmare. Det var fullsatt i hörsalen. Vi hade alla lärt oss lite mer och tackade med en stor applåd.

Anders Rickardsson