Gammaldags Jul.

                                                                  Foto: Bengt-Åke Källström

Julförberedelserna av idag känns stressande för de flesta – allt skall hinnas med – men kan knappast jämföras med julstöket för hundra år sedan. Ulla Sundwall från Sollebrunn som besökte SPF Hjorten i onsdags, 25 november, gav en levande och innehållsrik skildring av hur det då kunde gå till på en stor bondgård.
I den iskalla svinottan slaktades julgrisen, allt togs till vara och alla måste hjälpa till, även barnen som sköljde tarmar och vispade blod! Före Lucia skulle de vackra grenljusen stöpas av ister och talg och av den grönskimrande midsommarhalmen gjorde man ofta en vacker krans att hänga över julbordet. Starka armar knådade degen till stora julbaket och det vita fina brödet var efterlängtat eftersom det bara förekom till jul. Husfadern bryggde ölet efter konstens alla regler. Hela huset, golv, tak och väggar skurades skinande rent innan det var dags för julbadet; stora bykgrytan fylldes med hett vatten och man klev i efter rang d.v.s. far först, sedan barnen och mor och tjänstefolket till sist. Julbordet dukades upp på drällduken med all mat som skulle ätas under helgen, på natten veks duken över maten. Ute på gården placerades kärven till fåglarna och en julruska, d.v.s. en granspiramed endast några toppgrenar kvar, vari lite hö placerats, medan julgranen ståtade i salen prydd med hemgjorda figurer i halm och vadd och skimrande glaskulor som kanske hade köpts i stan på Tomas-marknaden, den tidens fredligaste; inget brännvin, inga slagsmål.
När allt var klart samlades man till en liten andakt, lyssnande till evangeliet och sjöng en julpsalm.
NU var julen inne!

Sdt