SPF Hjorten hade på onsdagsmötet den 1/3 bjudit in Simon Waern, som skulle tala om hus och miljöer från ett svunnet Alingsås. Det lockade många intresserade, som nog känner till att Simon Waern har stor kunskap och ett brinnande intresse av Alingsås historia. Han är engagerad i Hembygdsföreningen och  hans stadsvandringar är populära. Han är, vad man i folkmun skulle kalla,” en riktig alingsåsare”  eftersom hans släkt funnits i sta´n i mer än fem generationer. Hans entusiasm bidrar till att det blev en intressant timme.
Simon  Waern förklarade och berättade om miljöerna då och nu, så vi fick en givande stadsvandring i bild. Han  började vid Järnvägsstationen, som var nybyggd 1860. Alingsås var en småstad med stora jordbruksområden ända fram till bebyggelsen, eftersom folk inte kunde försörja sig enbart på de arbeten, som fanns i staden utan även var jordbrukare.
Vi fick se foto av många vackra byggnader som Åhmanska huset och det gamla stadshotellet med sina snickerier och utsirningar. Hedmanska huset vid torget finns kvar om än ombyggt med stora butiksfönster. Det var en lummig stad och överallt bredde stora träd och buskar ut sig. Kallbadhuset vid Gerdsken var det många som kom ihåg. Ett annat var Alingsås bryggeri , som vållade mycket kritik, då det revs.
Simon beklagade att många av de vackra byggnaderna inte bevarats. I Alingsås precis som i många andra städer, revs dessa på 1960-talet. Tack och lov finns en del hus kvar i innerstan och de finns i alla fall bevarade på foton.
Simon berättade också om alla broar, som förband innersta´n med omgivningarna. En av de äldsta var Nolby stock. Det var från början en gångbro i trä, som så småningom kom att ersättas av en betongbro – den första i Sverige.
Vi fick  vidare se Nye bro, som tillkom under Jonas Alstömers tid 1755, Torgbron och Färgeribron också kallad Fattighusbron, eftersom det låg ett fattighus precis där.
Nolhagabron möjliggjorde att alingsåsarna fick möjlighet att nyttja Nolhagaparken. Det var Claes Adelssköld, byggherre av Nolhaga slott,  som välkomnade stadsborna till parken. Tidigare hade en linfärja varit enda förbindelsen. Den här bron revs senare av den cigarrfabrikör, som övertog slottet efter Adelsköld. Han var inte road av att ha folk på sina ägor och ville absolut inte ha någon dans på bron. Ett nöje, som på så sätt togs ifrån unga och gamla i den tidens Alingsås.
Efter bildvisningen serverades som vanligt god fika. Sedan blev det en del information om kommande aktiviteter och så lotteriet förstås.
Text: G.A.