Det var många som längtat efter att SPF Seniorerna Skövdes Naturvandringar med Ingvar Fredriksson som guide, skulle komma igång efter helguppehållet. Nu var det dags för den första vandringen, som gick i det närliggande naturreservatet Rånna Ryd.
Vandringen började i de öppna hagmarkerna där hasselbuskarnas hängen visar tecken på att svälla och vilja öppna sig – de är startberedda för våren. Även på marken sträckte svalörten på sig och strax under det nedfallna fjolårslövet såg vi att även skogbingeln gjort sig redo, och blåsipporna så klart. Det som ska spira som liv om någon månad väntar bara på att vintern ska besegras.
Samtidigt som vi väntar på våren är det en mängd organismer som jobbar med att ta hand om fjolårets nedfallna träd och löv mm. En liten vit larv, som Ingvar benämnde grankottsgnagare, hade tagit på sig uppgiften att åtminstone delvis äta upp en grankotte. Efter larven kommer andra organismer och bakterier att fortsätta att kalasa/bryta ned kotten så länge det finns minsta lilla energi kvar i den. Andra nedbrytare som vi noterade var klibbticka på gran, svampar som citronskål och cinnobergömming på döda träd, såsom ask, som drabbats av askskottsjuka, almar med almsjuka eller granar dödade av granbarkborren. Nedbrytningen är en viktig del av naturens ekologiska kretslopp, om än inte så iögonfallande som vårens blommor.
När vi vandrat genom granskogen, där vinden dånade i trädtopparna kom vi fram till området ovanför Smedsgården, där kalkstenen gick i dagen och genomskars av en bäck med vattenfall. Här hade vi en fin utsikt över landet österut. Ingvar tog oss med på en livfull tidsresa:
” Vi ser i norr iskanten av den enorma inlandsisen, det är 15000 år sedan. I öster ser vi Baltiska issjön, som sträcker sig ända bort till Ryssland. På isflaken ligger isbjörnar och sälar, medan valar simmar förbi. Iskanten rör sig fram och tillbaka under ca 800 år och bildar en enorm moränmark från Norge förbi Hindens rev i Vänern, Sventorp, där kyrkan ligger, till de tusen sjöarna i Finland och vidare till Ryssland. Så blev klimatet varmare för 11600 år sedan och iskanten drog sig norröver och öppnade så att den ca 25 m högre liggande Baltiska issjön började tappas på vatten. Detta pågick minst 1,5 år.”
När vi kom på nedsidan av utsiktsplatsen såg vi de raukar som vågorna från issjön skapat, precis som på Gotland, vi var tillbaka i nutid! Det var en mycket uppskattad vandring med många nya intryck och lärdomar för de vetgiriga seniorerna.
Nästa Naturvandring är den 1 mars.

Text och bild Jan Eric Fasth