Stenblocken, berättade Ingvar, är ett minne från den Baltiska issjöns avtappning då stora mängder vatten spolade med sig stora stenblock och en del hamnade här intill Klyftamon. Tanken gick lätt till den senaste tidens regnande och stormen Hans.

   Klyftamon är ett säreget område, ett stycke vildmark med tystnad. Här är det bara trädens sus som viskar i öronen och just nu en del myggor. Området har aldrig varit lämpligt varken för odling eller skogsbruk och därför har det aldrig skett någon kalavverkning här. Barrskogen är en
skandinavisk utlöpare av den ryska och sibiriska taigan. Det är hällmark med parallellt liggande åsar av lavklädd gnejs och däremellan sänkor, ofta vattenfyllda. Landskapet veckades som en plissékjol när två geologiska plattor tryckte mot varandra för drygt en miljard år sedan. Hällarna, som spolades rena från mull vid senaste istiden, täcks av lavar, ljung och lingonris och en och annan mager tall.

   Det är en mäktig syn att blicka ut över ett landskap med idel vita lavar, sådana som snart kommer att smycka våra adventsstakar. Ingvar talade om för oss att förutom ”adventslaven” som heter fönsterlav, finns här bl.a. olika renlavar, islandslav och cochenillav med sina små röda ”hättor”. Synbilden av de vita lavhällarna kompletteras med blommande lilarosa ljung, lingons gröna blad och röda bär – det blir en vacker tavla.

   Att området är ödslig vildmark har även vargen upptäckt och i området finns ett vargrevir. Vi såg inte vargen men väl bevis på dess existens i form av vargspillning, som vi kunde verifiera med hjälp av appar och deltagande jägare. Har månne vargen sett oss?

   Vi kom aldrig fram till Stora Käringberget, omkullblåsta träd blockerade vår väg. Istället slog vi oss ner på ”lilla” Käringberget där vi njöt av vårt naturfika i denna tysta och säregna miljö.

   Nästa naturvandring med SPF Seniorerna Skövde och Ingvar är den 4 oktober till Wilsonskogen
på Sydbillingen.

Text och foton: Jan Eric Fasth