40 år har vi funnits
Idag slår vi klackarna i taket och firar. I 40 år har vi funnits på föreningshimlen i Herrljunga. Allt i syfte att göra livet lättare för människor i övre medelåldern. Nu ska vi festa och trivas ihop. Det känns underbart att få träffa er på det här sättet. Några timmars social samvaro. Eller friskvård, som jag lika gärna säger.

Många gäster
har hörsammat vår inbjudan. Själv sitter jag vid honnörsbordet ihop med vår förbundsordförande Eva Eriksson. Hon hittade en lucka i sin späckade kalender och gläder oss nu med sin närvaro. Hon kommer att dela med sig av många visdomsord när vi får höra henne lite senare. Ni som läser vår medlemstidning Senioren, och det gör väl alla? vet att Eva har många järn i elden. Jag uppskattar särskilt att våra makthavare inte sällan får sina fiskar varma.

Tack Eva för att du hittade hit!
På tal om kvinnor med makt. Även distriktsstyrelsens ordförande Siv Gustavsson hedrar oss med sin närvaro. I vanliga fall håller hon till I Vänersborg. På distriktsexpeditionen och i stans SPF-förening, Lilla Paris. Det är Siv som, en av flera, är skuld till att jag aldrig tycks bli kvitt uppdraget som sammankallande i distriktets valberedning. Siv, hoppas du trivs i vårt sällskap.
Vi välkomnar också våra vänner från grannföreningen SPF Vitalia i Vårgårda. Lars Lindblad och Alvar Carlsson. (på bilden tillsammans med Margit Svensson)
Kul också att våra kolleger från PRO Herrljunga tog sig tid att komma hit. Jag säger hej till Bo Naumburg och Ulla Knutsson. Vi har haft en del samarbete föreningarna emellan. Jag tycker gott vi kan fortsätta i det uppkörda spåret. Gärna med lite tätare intervaller. Vi jobbar ju ändå mot samma mål. De äldres väl och ve.
Damer med makt har jag redan berättat om Här finns en till som har en del att säga till om. I rollen som kommunstyrelsens 1:e vice ordförande. Emma Blomdahl är namnet. Hoppas du får en trevlig stund i vårt glada gäng innan du måste kila och hämta barn på förskolan.

Låt mig också säga tack till Vuxenskolans representant, Lena Ramsberg. Det är Vuxenskolan som ordnar lokal till de flesta av våra studiecirklar. Plus att vi får hjälp med en hel del annat.

Oroväckande. Det kan man säga om regeringens snålhet mot bildningsverksamheten i den nyligen framlagda budgeten. Orosmolnen hopar sig. Jag hoppas allt ordnar sig, men är långt ifrån säker.

Utan er vore Knutpunkten ingenting
När jag ändå pratar vill jag uttrycka min glädje över att se så många ansikten från våregen förening. Utan er vore Knutpunkten ingenting. Om ni inte visste det förut så säger jag det nu:
JAG TYCKER OM ER JÄTTEMYCKET!

Jag har inte pratat färdigt, om ni trodde det.
Nu är det dags för några återblickar på åren som gått.
Jag kände både glädje, entusiasm och framtidstro när jag slog mig ner vid datorn för att studera gamla handlingar och med hjälp av dessa göra en tillbakablick på 40 år med vår härliga förening. Mycket av entusiasmen bottnar i umgänget med våra medlemmar. Inga sura miner där inte. Det är lätt att ordna aktiviteter. Månadsträffar, studiecirklar, resor m.m. Vad vi än gör så är medlemmarna positiva. Kan man ha det bättre?

Plocka russinen ur kakan
En titt i föreningsarkivet i kommunhusets källare visar en blomstrande verksamhet under fyra decennier. Här finns högar med protokoll och andra handlingar. Bara att välja och vraka. Precis som jag har gjort. Nöjer mig med att skrapa lite på ytan. Eller plocka russinen ur kakan.

Det började med 30-talet medlemmar år 1983. Idag är vi en bit över 170. Visst, vi får nya medlemmar men inte i den takt som vi hade hoppats på. Det är svårt att få nyblivna ''unga'' pensionärer att betrakta sig som äldre.

Några ord nu om de första stapplande stegen.
De togs i hemmet hos Gilbert Jonsson. Här samlades ett gäng pensionärer som ville bilda en egen pensionärsförening vid sidan av PRO, som redan hade säte i Herrljunga. Karl Hagström tog hand om ordförandeklubban. Gunnar Sundberg blev kassör och Gunvor Skarström sekreterare. In i styrelsen valdes även Olle Styrud och Bertil Tegnäs. För underhållningen visades en vacker naturfilm från Nordkap. Gunnar Karlsson var mannen bakom kameran. Ett första medlemsmöte hölls 11 november samma år.

I september år 1983 såg SPF Knutpunkten dagens ljus. Detta efter att man på månadsmötet röstat om två föreslagna namn. Det andra var SPF Träffpunkten. Efter siffrorna 11-11 i en första omröstning blev det handuppräckning och då var det några som ändrade sig till Knutpunktens förmån. Våra hedervärda pionjärer förtjänar att minnas en dag som denna.

Cirkeln Sveriges Vagga
I februari år 1984 var det studiecirkelpremiär. Diskussionerna om Sveriges Vagga var omfattande den tiden. Att den första cirkeln, som lockade 16 deltagare, kom att handla om samma sak förvånar inte. Och inte cirkelledaren heller. Ett välkänt namn: Gunnar Arnborg,

Vi har anledning att vara malliga över vår blomstrande cirkelverksamhet, i nära samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan. 2012 var ett lysande år. Dåp hade vi 27 cirklar med 327 deltagare under vår och höst.

Cirkelledarna
Det är roligt att gå i en cirkel Man lär sig nya saker och får träffa många människor. Socialt umgänge kallas det. Under många år höll vi till på Hemgården. Nu använder vi Vuxenskolans fina lokaler på Kvarnvägen. Det tackar vi väldigt mycket för. Cirkelledarna, som arbetar ideellt, ingen nämnd och ingen glömd, är förstås A och O. Utan deras arbetsinsatser skulle vi stå oss slätt. Ett STORT TACK till alla!

Hälsobringande brunnsvatten
I många år gjorde vi landskapsresor. Vi såg spännande platser runt om i Sverige. I Dalarna åt vi björnkött på en restaurang med magnifik utsikt över Orsasjön och Siljan, på Gotland kollade vi. med guiden Gertruds svada, raukar och blomster bland mycket annat, på Ronneby brunn drack vi hälsobringande brunnsvatten och fick se Blekinge i magnifik majskrud.

Efter några års stiltje
Sångkören Lärkorna har rötter ända sedan år 1988. Märta Hjelm drog ett tungt lass under sin levnad. Viola Perlborg är värd ett annat omnämnande. Hennes goda humör och klingande skratt smittade av sig på övriga körmedlemmar. Efter några års stiltje är vi nu på gång -igen. Med en ny, suverän ledare bakom styråran. Vi jagade henne länge innan hon bestämde sig för att tacka ja. Vinka till oss Karin, så vi ser dig. Vilken suverän körledare vi har fått. Hon är guld värd. Om ni inte redan sett henne i aktion, så får ni göra det senare.

Sant
Karl Hagström och Inger Rylander var först med att hålla i ordförandeklubban. Innan Aina Nicander tog över. I 17 (!) år. Ja, det är faktiskt sant, så länge höll hon på. Det är inget rekord som jag tänker slå, det lovar jag.

John och Lisa
Våra underhållare på månadsmötena har varit många. Jag ska inte rabbla upp dom här. Låt mig peka på två i samlingen, som lockat våra medlemmar extra mycket. I oktober år 2011 spelade väderoraklet John Pohlmanns trio svängig jazzmusik i dåvarande församlingshemmet. Och Lisa Syrén, som vi i många år hörde i ''Ring så spelar vi'' på lördagsmorgnarna, berättade i missionskyrkan om sitt fascinerande liv, inte minst anekdoter från radion.

Bert
Låt mig redan nu avslöja en kommande godbit. Den gjorde jag klart igår. I mars nästa år får vi besök av en TV-kändis med Ryssland som specialitet. Han heter Bert Sundström. Han har länge tjänstgjort som Svt:s rysslandkorrespondent. Bert kommer att berätta om en del av det elände som en viss herre ställt till med. Putin är efternamnet.

Vi vann
Veteranvetartävlingen, som gjort uppehåll sedan pandemin satte käppar i hjulet, har gett oss mycket glädje. Vi vann premiärtävlingen år 1996 och har hunnit med ytterligare sex vinster. I laget som senast visade klass ingick Lena Kellerman, Rolf Kry och Jan Lundblad. Eva Tegnäs drog ett tungt lass i kunskapsmatchen alla år hon var med.

Trotjänare
Nu i slutet vill jag säga några ord om våra mesta trotjänare. Anna-Greta Svensson, som fyller 100 nästa år, har ägnat mycket tid åt föreningen. Alltid med humöret på topp. Två damer med 30-årigt medlemskap bakom sig är Vera Elisson och Sara Ranweg.

Ett speciellt tack till alla för att ni ställer upp i olika sammanhang. Det håller hjulen igång och är livsnerven i föreningen.

Om fem år
Nu kör vi vidare med friska krafter och gott humör. Om fem år är det ett nytt jubileum. Tack alla som är här. Hoppas det blir en fortsatt trevlig dag.

/ Jan

Tillbaka till jubileumsreportaget