Vilken ynnest att få göra en resa i Göteborgs skärgård en strålande vårdag i sol, värme och lagom vind.

Vi hämtades vid Fässbergskyrkan av en buss som redan var fylld till hälften av PROare från Lindome. Det blev en lyckad blandning av gamla mölndalsbor som inte kände varandra men hade mycket att prata om.

När vi nådde Pir 4 vid kajen hälsades vi välkomna av besättningen och av Eskils dragspelsmusik från båten Lindholmen. Båten byggdes 1910 på just Lindholmen för att användas vid Karlskrona marinbas för gods- och trupptransporter. Så småningom såldes den och har flyttats runt i Sverige, först med passagerare i Stockholm skärgård, sedan på Göta kanal och nu sedan några år är den åter på Lindholmen för turisttrafik.

Vi möttes av dukade bord med kaffe och smörgås och medan vi åt fick vi en presentation av besättningen. Även dragspelaren Eskil fick en chans att värma upp oss med Lasse Dahlqvists Engelska flottan. Så småningom flyttades sig alla till övre däck för att se på utsikten och skepparen beskrev de olika platserna och öarna för oss och berättade en och annan skröna. Vi passerade Långedrag, Fiskebäck och Saltholmen på vänster sida – eller babord som kaptenen sa. Vi såg de olika öarna på styrbords sida t ex Asperö och Köpstadsö. Vi fick även veta att på Köpstadsö är alla fordon förbjudna förutom skottkärror och mycket riktigt där stod skottkärrorna prydligt uppradade vid hamnen. Vi såg även Känsö där äldre tiders karantänsplats låg. När fartyg kom från främmande hamnar var det inte ovanligt att några av sjömännen blivit sjuka och därför fick de avvakta vård och tillfrisknande innan de blev insläppta i Göteborg. Känsö är än i dag militärt skyddsobjekt och civila får inte gå iland där. Ön används idag som övningsområde för amfibiekåren och som förläggning för övningar i skärgårdsmiljö.

Vi åkte även genom Snobbrännan, den smala ränna omgiven av tjusiga sekelskifteshus där sommargästerna seglade då de inte hade kunskap nog att segla på öppet vatten.

Eskil spelade Sven-Ingvars låtar och till de flesta sjöng publiken med. Eskil hade dock konkurrens av de vackra husen och ljusa grönskan så ibland fick han inte fullt fokus.

Så småningom serverades en god lunch och när vi övergått kom Eskil och spelade och det blev ett riktigt drag i allsången när vi åkte in mot Göteborg.

Samåkandet med PRO Lindome resulterade i ett förslag att vi kan få inbjudan till deras resor för att fylla upp deltagarantalet när det behövs. En mycket trevlig gest seniorföreningar emellan.

Ingrid Rasmusson