Julhälsning, december 2023

Ska det bli en vargavinter lika den i Kilsbergen?

Hej kära vänner!

Skrek med full hals
Rubriken här ovan är hämtad från min militärtjänst på 1960-talet - den hände sig på Livregementets Grenadjärer, I3 i Örebro och tillhörande bataljonsövning i Kilsbergen utanför Garphyttan. Nästan 30 grader minus, en meter snö. Det mötte oss när vi mitt i natten, efter att ha skidtolkat i nästan två mil, kom fram till en plats, där vi skulle slå upp vårt tält och snabbt få liv i kaminen. När vi efter mycket svett väl skottat klart, tält var uppe och kaminen brann, vad tror ni hände då? Jo, befälet kom in och skrek med full hals: ''Förflyttning, körning..!!! Då kunde det nästan ha skett ett mord där ute i ödemarken. Jag har aldrig mött så ilskna grabbar.

Mera snö
Nästan skidföre i början i december, det hör inte till vanligheterna på våra breddgrader. Lite mera snö behövs innan skidspåren på golfbanan i Hudene blir åkbara. Men jag har redan vallat. Det ska bli härligt med en tur, förresten flera sådana, om kung Bore vill. Det vore trevligt med en vit jul som omväxling. Gärna i kombination med blå himmel och några få minusgrader. Någon vargavinter vill jag inte se.

Glöm inte broddar
Under min senaste morgonpromenad såg jag en hel flock rådjur på ett snötäckt fält nära Strängbetong. De såg ut att stortrivas, trots att temperaturen var bitande kall. Förresten: glöm inte broddar under skorna när ni är på vandringsstråt. En extra ylletröja kan också behövas. En annan uppmaning är hastigheten vid bilkörning. Tryck lite lättare på gaspedalen. Jag vill se er alla igen när ni återvänder efter julbordets alla läckerheter.

Som tidigare år
På tal om julmat. För mig som matälskare är det en höjdpunkt att se fram emot. Även i år blir det Fotofickan som står för den lekamliga spisen. Men vi satsar på catering. Maten forslas till Equmeniakyrkan. Där sitter vi i bästa samvaro och avnjuter en måltid tillsammans. Lärkorna ska sjunga förr oss och Lucian med följe är bokade, precis som tidigare år. Från början tänkte vi köpa julmaten av hotellet. Men vi ångrade oss när vi hörde priset. Det var i saftigaste laget.

En trend
Höstens månadsprogram och studiecirklar har fungerat väl. En trend, som tyvärr tycks bli bestående, är att vi tappar besökare på våra månadsträffar. Det gör det svårt att hitta program, som kostnadsmässigt håller sig inom tillgänglig ram. Varför många medlemmar sviker oss vet jag inte. Är det månne programmen, som inte håller måttet? Kom gärna med synpunkter. Jag är idel öra.

Strålande
Jag kan inte låta bli att särskilt lyfta fram vinprovningen hos Jessica på Rotgatan. Vår eminenta vinlärarinna. I höst har vi varit utlokaliserade till garaget. Men vilket ställe!!! Kan man annat än jubla? Superlativerna haglar. Både vad gäller vin och maten, som alltid avslutar träffarna. Eller varför inte använda samma ord som i förra årets julbetraktelse: strålande, magnifikt, superbt, underbart, guldskimrande...

Känd TV-personlighet
Nästa år inleds, för vår del, strax efter alla helgdagar i januari. Vi träffar bland annat ledande företrädare från hembygdsföreningen. I februari får alla Elvis-diggare sitt lystmäte när Karl Granehed tar ton. Med just Elvislåtar som varumärke. Vi hoppas att mars blir en höjdpunkt. För då kommer än känd TV-personlighet, nämligen Bert Sundström, och berättar om händelser från sina många år som utlandskorre. Inte minst en lång period i landet där Putin bor. Och i maj får vi uppleva ett spännande bildspel från hisnande bergstrakter i Nepal och människorna där. Samtidigt som vårkänslorna sätter sprätt i oss.

Nu sätter jag punkt för det här årets skriverier. Innan dess vill jag önska er alla

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR

Jan

Sommarhälsning 2023

En midsommarnatt med sju blomster under huvudkudden

Hej i sommarhagen!

När detta skrivs, en ljummen tisdag i slutet av juni, har vi precis klarat av årets midsommarfirande. Midsommaraftonens fröjder innehöll, för min del, ett traditionellt besök i folkvimlet i hembygdsparken på Haraberget. En eftermiddag när Moder Sol var på sitt bästa solskenshumör. Stundtals var det nästan vidrigt i hettan.  Den ståtliga midsommarstången med sina 20 (!) blomsterkransar kom på plats utan mankemang. Gubbarna som skötte resningen gjorde sitt jobb, lätt som en plätt. Sedan dansades det för fulla muggar till Ingvar Helgessons dragspelsmusik, innan spelmanslaget från Alingsås bjöd på annan slags musik och spännande dansturer.

Med mig hem hade jag sju sorters blomster, tänkta att läggas under huvudkudden för att, enligt sägnen, bjuda på nattliga drömmar av sällan skådat slag. Men det blev inte mycket av den varan. Det mesta förflöt enligt gängse vanor. John Blund ville inte annat.

Trots närheten till värmeslag har jag orkat med ett besök vid mitt favorittillhåll i Hackebergsskogen. Nu vet jag vad som väntar. I år blir det tomt i blåbärshinken. Torkan har satt sina spår. Inte ett bär så långt jag kunde se. Förra året kunde jag, lätt som en plätt, fylla ett par plasthinkar. Det tog bara en knapp timme. Även om myggen gjorde sitt bästa för att irritera.

Och kan ni tänka: i samma skog har jag också ett kantarellställe, som inte går av för hackor. Kantareller stekta i smör, finns det något ljuvligare?

I den egna trädgården är det mycket som ser dåligt ut. Äpple- och päronträdet är nästan tomt på frukter. Det blir snålt med svarta vinbär. Värre är att krusbärsbuskarna inte heller dignar av bär, som fallet brukar vara. En av mina favoriträtter, krusbärskräm, får jag bara ett mindre smakprov på kommande vinter.

Vår förening har klarat vårsäsongen med  hedern i behåll. Fast det kunde förstås ha varit mera besökare på månadsträffarna. Rädslan för pandemin har rotat sig fast hos en del. Men jag vill ändå tacka alla för visat intresse. Utan er medverkan vore det betydligt tyngre att jobba några timmar ideellt.

10 augusti hoppas jag ni fått nog att sommarens alla fröjder och kommer till höstens första sammankomst. Vi får se om kökspersonalen bjuder på den sedvanliga menyn, sill och potatis. Eller om det ‘’bara’’ blir smörgås och kaffe. I nuläget vet jag inte bättre.

Däremot vet jag att det blir ett program som heter duga. Vi har träffat honom förr, undervattensfotografen Seppo Rapinoja. Han kommer med ett i alla avseenden spännade bildprogram från en världsdel långt borta. Kom och njut! Jag lovar. Ni blir inte besvikna.

Hösten innebär även studiecirklar i vanlig ordning. Eva Holmqvist, som håller i trådarna i egenskap av studieledare, har dukat upp ett välsmakande smörgåsbord. Alla smakriktningar borde bli väl tillgodosedda.

Hoppas ni får en fortsatt skön sommar, var helst ni befinner er.

Snart ses vi igen!

Jan

Julhälsning, december 2022

Ska vi få en julhelg  i sällskap med Kung Bore?
Frågan som ställs i rubriken är befogad. När detta skrivs, en dryg vecka in i december, är det mycket som talar för att vintern är på väg. Inte minst televisionens väderspåare. De har antytt att det, nästan säkert, blir en julhelg som inte är grön. Vi som tycker om snö och kyla kan bara hoppas. Jag såg goda tecken under min senaste morgonpromenad. Vita flingor singlade ner från en blågrå himmel och gräsmattorna såg riktigt frostinbjudande ut.

Glöm inte broddar under skorna när ni ska ut och vandra. Och en extra ylletröja kan också behövas. En annan uppmaning är hastigheten vid bilkörning. Tryck lite lättare på gaspedalen. Jag vill se er alla igen när ni återvänder efter julbordets alla läckerheter.

Av höstens alla SPF-evenemang är det bara julbordet som återstår. I år, precis som förra året, har vi bokat in oss på Fotofickans  restaurang. För en matälskare är detta en höjdpunkt att se fram emot.

Strålande, magnifikt, superbt, underbart, guldskimrande
Precis som höstens alla träffar hemma hos Jessica på Rotgatan. Vår eminenta vinlärarinna. Hos henne får vi lära oss om vin från alla världsdelar. Gå igång druvsorterna som åstadkommer vinet och prata jordarter med mera. Inte konstigt att detta är vår mest uppskattade aktivitet. 27 anmälda den här hösten. Superlativerna haglar. Det är en fröjd att bänka sig att ta del av Jessica Pehrsons kunskapsbank. Och maten som alltid avslutar träffarna. Strålande, magnifikt, superbt, underbart, guldskimrande...

Det mesta i väl uppkörda hjulspår
I övrigt har vi haft väl fungerande studiecirklar. Ett stort tack till alla deltagare och våra oavlönade ledare. Ni gör en gärning som inte nog kan värdesättas. Om jag har tolkat signalerna rätt så fortsätter det mesta i väl uppkörda hjulspår när vi kommit en bit in på 2023.

Jag är idel öra!
En trend som tyvärr tycks bli bestående är att vi tappar besökare på våra månadsträffar. Tidigare var nästan alltid 60-70 personer, nu ligger siffran runt 50. Jag vet inte varför. Är det programmen som bjuds som inte håller måttet? Eller är det fortsatt Covid-rädsla som gör att folk stannar hemma? Det finns säkert matnyttiga synpunkter som är värda att ta till sig. Jag är idel öra.

Det nya året inleds med ett nytt grepp i januari  - ett författarbesök. Maria Bouroncle har skrivit två böcker med handling från Vesene. Det låter väl spännande. I övrigt blir det mycket sång och musik i takt med att vårkänslorna sätter sprätt i oss.

Nu sätter jag punkt för det här årets skriverier. Innan dess vill jag önska er alla

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR
Jan
Ordförande i SPF Knutpunkten

September 2022

Bildtext: Äppelparad, kulturodlingen Kviviks musteri.

Hej alla härliga vänner runt om i stugorna!
Här kommer ett livstecken i skarven mellan höstmånaderna september och oktober. Jag har flyttat ner datorn till köksbordet. Jag tänker bättre när jag sitter där.

Livet känns lite dystert just nu. Mycket är Putins fel. Kriget i Ukraina är en styggelse. Vad har människor där gjort för ont? Och så har vi alla bomber och pistoler som smäller i vårt land och skrämmer människor. Och ännu värre: det är 47 döda i gängkriminalitetens spår. Kanske jag skulle säga något elakt om politiken också, men jag avstår.

Ett stenkast från promenadstigen.
En tröst i bedrövelsen är att jag trivs och känner glädje i samband med dagliga promenader i grannskapet. Nyligen gick jag ‘’gröna’’ spåret i Hackebergsskogen. 7,5 kilometer. Mitt bland alla höstfärger. Passade på att samtidigt utforska mitt bästa svampställe. Ett stenkast från promenadstigen. Hit får jag snart återvända. Tror mig kunna fylla några papperskassar med trattkantareller.

Jag är redo, kan jag säga.
En fråga som ofta återkommer i min tankevärld: hur kommer vintern att bli? Mild och snöfattig? Ingen skidåkning på golfbanan i Hudene och inget isfiske på Ljungasjön, Grästorpasjön och Sandsken? Jag är redo, kan jag säga. För en dust med gäddorna. Har varit i Askersund, hos en kompis, och skaffat betesfisk. 150 små mörtar från Vättern.

se hur ljuset närmar sig
Nej, nu måste jag titta in i tunneln och se hur ljuset närmar sig. I vår fina förening är det mesta sig likt. Vi har sedvanliga månadsträffar och ett knippe studiecirklar att välja bland.

Ulf Lofteruds naturscenerier, som han bjöd oss i augusti, tillhörde det bättre i sin genre. I september var det västerhavet som tjusade när musikanter från Bohuslän gjorde Equmeniakyrkan saltstänkt.

Lars-Eric Frendberg har vi träffat tidigare, även om det var länge sedan. I oktober möter vi honom igen. Gitarren är välstämd och historierna roliga, det vågar jag lova.

I november kommer det ett helt gäng sångare och musikanter från en annan SPF-förening, Hjorten i Alingsås. Utrustade med idel ukelele. Spännande värre!

Våra studiecirklar
är tänkta sprida både kunskap och glädje. Ett axplock:
- Lena Kellermans filmer i höst har Greta Garbo i huvudrollen,
- Peter Lindbloms historiska lärarkunnade har ingen ände vad det verkar,
- hustrun Monica fortsätter att inpränta italienska i några stammisar till elever,
- Ulla-Britt Torstensson tar med sig en promenadgrupp för friskvård och för att njuta av vår sköna natur,
- Marie Törns damgrupp dricker kaffe och sysslar med lite av varje.
- Nytt för i höst är boulespel på torsdagar i stadsparken.

Jag hoppas vi ses
i samband med någon av alla aktiviteter.

Slutar med att önska alla en skön och stärkande höst.
Jan
Ordförande i SPF Knutpunkten

Maj 2022

Hej alla vänner!
Glad blir jag
Finns det någon bättre årstid än våren? För mig är våren som björnbären i morgongröten. Man börjar dagen med ett glatt sinnelag och det håller sedan i sig i takt med alla upplevelser som hör våren till. Naturens livsandar vaknar till ett sprittande liv efter vinterns kyla och snö. Exemplen är många, inte minst i den egna trädgården. Päron- och äppleträden står i full blomning, jordgubbsplantorna har växt enormt sedan regnskurarna nyligen och det tycks också bli lika mycket hallon och björnbär som tidigare år. Jag längtar redan till det första koket krusbärskräm och att få avnjuta sambon Maris saft, gjord på röda vinbär.
Glad blir jag i samband med rundvandringen varje dag. Fyra holkar har gett nya kullar talgoxar och blåmesar. Och i tre bihotell surrar det just nu frenetiskt. Jakten på trädgårdens nektarfyllda blommor är i gång. Maj är verkligen sköna maj!
Mera av naturens fröjder kunde jag njuta av vid en runda nyligen på det markerade motionsspåret i Hackebergsskogen. 7,5 härliga kilometer. Här har jag både blåbärs- och svampskogen. Förra året dignade plantorna av skogens blåa guld. Det tog bara en dryg timme (då använde jag förstås plockare) för att fylla två plasthinkar. Och kan ni tänka: jag hittade även kantareller, den enda svamp jag vågar äta, som räckte till några, för smaklökarna, gudomligt smaskiga smörgåsar.
En backe fylld med vitsippor var ögongodis av bästa märke. Promenerandet tog mig också förbi den lilla sjön som finns mitt bland de grova tallarna. Grästorpasjön. Den ser inte mycket ut för världen. Man för två vintrar sedan prövade jag fiskelyckan här. Döm av min förvåning när jag upptäckte djupet under isen, sex-åtta meter. Fiskelyckan var mycket bättre än förväntat. Vad sägs om tre rejäla gäddor, fem, tre och två kilo.

Herrljungas mest skimrande pärla
Nu ska jag byta spår,  om man säger så. Vår älskade förening har kommit igång igen efter pandemieländet. Visserligen är det mindre folk än vanligt på månadsträffarna och i våra cirklar är det också glesare än förr. Men jag vill ändå tacka alla för visat intresse. Utan er, kära medlemmar, vore det inte lika lätt att ägna sig åt ideellt arbete.
Innan vi stänger för lite sommarledigt ska vi, som traditionen bjuder,  träffas i Herrljungas mest skimrande pärla, hembygdsparken, den 9 juni. En dag där vi ägnar oss åt tipspromenad och kaffedrickning och socialt umgänge i största allmänhet.
I augusti har vi höstens första månadsträff, där sill och potatis är ett viktigt tema. Dagens programmakare hämtar vi från Vårgårda. En naturfotograf av rang, Ulf Lofterud. Räkna med att vi får stifta bekantskap med mycket i vår herrens hage. Plus att vi får prata politik en stund med Herrljungas regeringschef Gunnar Andersson, en månad innan väljarna får ordet.
En gammal bekant som glatt oss mycket genom åren är Lars-Eric Frendberg från Sjuntorp. Alla som hört honom vet att han är en ypperlig sångare och dito historieberättare. Honom får vi träffa i höst
Två gentlemän från Uddevalla gör herrljungapremiär. Men ett saltstänkt sångprogram, med titeln ´´Bohuslän i våra hjärtan’’.
Sist men inte minst: Ett gäng kamrater från var grannförening i Alingsås, SPF Hjorten, kommer och är alla utrustade med samma slags instrument, ukelele. Vilken grej! Det är något att se fram emot. Kanske 15 musikanter på scenen i Equmeniakyrkan.

Hoppas ni får en skön vår och sommar, var helst ni befinner er.

Jan
Ordförande i SPF Knutpunkten

Februari 2022

Kära vänner!
Våren lär vänta
En måndag mitt i vintermånaden februari. Ymnigt snöfall utanför fönstret. Våren lär vi få vänta på ett tag. Jag hade faktiskt ställt undan snöskyffeln, skidorna och utrustningen för isfiske. Detta eftersom våren var i sikte. Jag såg nämligen de första vårblommorna  i en rabatt nyligen. Istället blir det kanske ännu en skidrunda, 6 km,  på golfbanan i Hudene. Och vem vet: gäddorna i Grästorpasjön i Hackebergsskogen ska inte sluta ängslas. Jag kanske snart är där –igen. Om bara isen håller. Det gäller att vara försiktig. Den lilla pörlen är nämligen djupare än man tror. 6-8 meter. Slut för idag med naturscenerna.

Knutpunkten
Nu tänkte jag skriva lite om livet i Knutpunkten, i en tid när pandemin tycks vara på tillbakagång. Särskilt om man skött vaccinationen efter myndigheternas råd. Ändå råder skepsis hos en del av medlemskåren. Det märks på antalet, som kommit till våra månadsträffar. Det är betydligt glesare nu runt borden i Equmeniakyrkan. Det gör att vi får lite kämpigare att klara ekonomin. Vi tvingas nog anslå en del av överskottet i kassan för att bekosta alla utgifter för program, lokal, fika och annat smått och gott. Som hjälp på vägen har styrelsen bestämt att höja entrén till månadsträffarna med 20 kronor – till hundralappen jämt. Hoppas detta är acceptabelt.

Hälsa och välmående
Själv är jag väldigt förtjust i sång och musik. Det märks säkert på programvalet. Vi borde ha mera av annan sort. Föredrag och liknade. Jag letar med ljus och lykta på nätet efter lämpliga personer att engagera, men har inte hittat så många. Tyvärr. Men ett undantag har vi. Som inte går av för hackor. I maj kommer Gert Johansson. Han har talets gåva ska ni veta. Och tabeller och siffror att visa på vita duken. Vad han pratar om? Jo, hälsa och välmående på äldre dar. Det kan vi ta till oss –alla.

Underhållarduo
En ganska nyanställd äldresamordnare i kommunen, Helena Boman, gästar oss den 10 mars. Som komplement till en underhållarduo som heter duga, Marianne och Ruben. I höstas, när dom kom för att ta scenen i besittning, gick en säkring sönder i Rubens musikmaskin och det blev en eftermiddag med ‘’bara’’ kaffe och smörgås.

Bengt Karlsson och Ingemar Larsson heter gentlemännen, från Vartofta respektive Mariestad, som vi får träffa för första gången i april. De har med sig flera instrument och därtill en sångröst som duger långt. Om jag ska tro på mina rapportörer.

Kunskaper öser han ur en brunn
Ni som tycker om studiecirklar har mycket att välja på under våren. Det mesta är en upprepning av tidigare års cirklar. Det är skojigt att se hur intresset håller i sig. Många vill se Lenas filmkavalkad. Peters historiska kunskaper öser han ur en brunn, som aldrig tycks sina. Och åhörarna tar emot med öppna öron och ögon. Och matlagningskonstens lampa lyser lika ljusstarkt som tidigare. Hos gubbröragänget och hos damerna i tjejröran. Jag är själv med och tar del av gubbarnas matlagningsiver. Det smakar smaskens ska ni veta. Och humöret är på topp. En höjdpunkt i livet. Men glömmer lätt förtretligheter, om det finns några sådana.

Nu är det slut för den här gången.
Jag hoppas vi snart kan ses. Sköt om er alla.
Jan
Ordförande i SPF Knutpunkten