Ett av dessa möten var med dovhjortarna som etablerat sig på Estö. De kom och besökte oss flera gånger sent på natten eller tidig morgon och de uppskattade att jag hade mycket grönt att bjuda på. En morgon när maken kom ut stod en vacker tjur, med ståtlig krona, och tittade på honom och undrade varför han störde mitt i måltiden. De betalade för sig genom att lägga små högar som jag kan gödsla med nästa år. Jag var inte lika glad åt besöken, men sallad och gurka finns ju för all del att köpa i affären för oss människor.

Ett annat möte är med ett par unga män, 18 och 19 år, som bodde hos oss ett par veckor när de var här på seglarläger. En hade kommit ända från Indien och en kom från Schweiz. Ingen hade någon erfarenhet av havet. Det blev många intressanta samtal om skillnader i kultur, mat  och hur vi lever i Sverige. När de reste hem till sig tror jag att både de och vi var många intryck och erfarenheter rikare.

Alla har vi väl läst Astrid Lindgrens böcker och kanske noterat att det ibland finns en grann-tant som barnen kan gå och prata med. I år har jag varit den där tanten, som har tid och lust att lyssna. Lite draghjälp hade jag ju så klart av mina hundar och hönor, men många intressanta samtal har jag haft med en 10-årig flicka som kommit och gått som hon vill i huset under en vecka, då hon besökte sina morföräldrar. Jag hade inget ansvar, inga måltider att tänka på bara trevligt en stund då och då och sällskap på hundpromenaderna. Härligt.

Nu närmar sig hösten, trots besök av hjortarna har jag en del att skörda, det är trots allt väldigt trevligt med hemodlade grönsaker. Nu blir det ju lite mer rutin och vardag och det känns ganska skönt. Jag ser fram mot naturens färgprakt som kommer i september/oktober och att sitta inne i soffhörnan med en bra bok och att mysa med tända ljus när höstrusket finns utanför fönstret.

Vi har det bra som får uppleva flera olika årstider varje år.

Inga Burebo Karlsson