Ulf har alltid varit intresserad av sjön och båtbyggeri. Han fick för några år sedan tag i en bok som beskrev kinesernas seglingar på världshaven i början av 1400-talet. Den var skriven av en pensionerad engelsk ubåtskapten och innehöll en blandning av teorier och forskningsresultat och den fascinerade Ulf. Menzies anser nämligen att kineserna var först med att upptäcka hur världen såg ut och det var inte europeiska skeppare av typ Columbus som var först att segla över de stora oceanerna. Menzies anser att kineserna gjorde dessa seglatser c:a femtio år tidigare men från ett annat håll. Det var detta föredraget handlade om.

I början av 1400-talet hette den kinesiske kejsaren Zhu Di. Han beordrade och bekostade byggandet av stora grundgående djonker helt i teak. De största var 130 meter långa och 45 meter breda och hade 9 ganska korta master med dragspelsliknande råsegel som snabbt kunde revas. De hade vattentäta skott och barlaster av fyrkantiga stenar som låg stadigt även vid sjögång. Totalt tror man att det byggdes c:a 250 fartyg av denna typ och tillsammans med ett stort antal mindre enklare djonker skickades de ut på haven åt olika håll. Fartygen var dåliga seglare och gjorde bara 4-5 knop. De kryssade dåligt så man seglade huvudsakligen med vinden och utnyttjade havsströmmarna.

Kineserna var skickliga i att navigera. Man hade kompassen, vilket man inte hade i Europa vid den här tiden, och så snart man kom iland byggde man enklare observatorier som möjliggjorde att man med stjärnornas hjälp räknade ut sin longitudposition, vilket inte Columbus kunde.

Överseglingarna tog lång tid, men man åt mycket groddar och undvek därigenom skörbjugg. Man hade hästar och höns ombord och Menzies anser att det var kineserna som införde hästen till Nordamerika och hönsen till Sydamerika. Ingen sjöman fick ta med sin egen familj men istället fanns det konkubiner ombord.
Menzies påstår att kineserna inte var intresserade av att röva och slå ihjäl på de platser man kom till, som européerna gjorde. I stället ville man upprätta handelsförbindelser. Det är bevisat att man köpte kryddor i Indien och importerade djur till Kina från Afrika.

Man uppskattar att häften av alla fartyg blev vrak när man sökte sig fram utefter kusterna. Besättningarna på dessa fartyg sattes iland och fick bilda nya bosättningar. Det fungerade eftersom fartygen skulle vara självförsörjande vad gäller drift och underhåll och besättningarna omfattade därför alla sorters hantverkare. Man kan än idag hitta nytillverkade skrin i Mexico lackerade på kinesiskt vis. Folket i bosättningarna blandades så småningom med lokalbefolkningen och med gentekniken har man bevisat att i aboriginers blod i Australien finns kinesiska gener.

1424 dog kejsaren Zhu Di. De följande makthavarna i Kina var inte intresserade av dessa dyrbara expeditioner och skövlingen av teakskogarna. Resorna upphörde, myndigheterna påbjöd att alla loggböcker och kartor från expeditionerna skulle förstöras och skeppen fick förfalla. Kina isolerade sig från omvärlden och var så till slutet av 1800-talet.

Bertil Wallin