- Om hela 60 procent av den svenska befolkningen är medlemmar i svenska kyrkan - så är det väl en bra siffra? Jämför det med hur många som är organiserade i de politiska partierna. Visste ni att det var under tre procent? Det gäller alla partier.

Förre kyrkoherden i Sorunda Lars Svärd besökte pensionärsföreningen Moringen i Hantverkargårdens lokaler, på Skolgatan, i Nynäshamn, onsdagen den sjunde juni.
Inför en fulltalig publik agiterade, polemiserade och kåserade han både engagerat och gripande.

Exemplen från ett långt och händelserikt privatliv tillika yrkesliv blev därför otaliga.
Det genomgående temat symboliserades av det dekorerade, maskerade, förklädda människoansiktet. Hon som inte vill visa sig själv. Symbolen applicerade Lars Svärd både på den alltför regelstyrda gudstjänstordningen - för att inte säga den rigida föreställningen om Guds vilja, och på de människor som tycks tro att formen är viktigare än innehållet.

Själv hade han under sin aktiva sin prästgärning gått vid sidan av det regeltyngda med att exempelvis ersätta den tunga syndabekännelsen, enligt vedertagen gudstjänstordning, med en mycket snällare och mindre kategorisk text ur svenska psalmboken. Likaså hade den mörkaste delen under en begravning, den med de tre skovlarna mull, getts en både djupare och ljusare version i hans egen tolkning. Ja, han hade nog gått ännu längre än så, tillstod han, genom att han hade, helt övertygad om att han gjorde rätt, förrättat både borgerliga dop och begravningar. Inte bara en gång - utan flera gånger om!

- Jag tycker om de enkla orden, framhöll han. Och det går att ersätta de högtidliga ceremoniella begreppen , till mera vardagliga, och med det förtydliga hur stor likheten är mellan skilda människors grundläggande önskningar och behov. Oavsett vad man säger sig tro på.

Att han också tycker om enkelheten hos människor blev tydligt när han refererade till skilda mänskliga möten på en rad olika platser där han verkat som präst, såväl i ett socialt och kulturellt skiktat Sverige som i utländska hamnstäder. Hellre den tystlåtne mannen från Bergslagen än den yvige och talföre Lidingöbon! lät han förstå.

För den som säger sig inte tro hade han ett distinkt svar: - Om du tänker på livet, bara tänker, så har du en tro. Lika okomplicerat såg han på begreppet bön. Bönen finns i de tysta tankarna - där vi så ofta formulerar ett tack.

Mycket gripande blev hans starka berättelse om den egna sonen som i tidig barndom drabbades av en hjärntumör, och som gick bort i början av nittiotalet. Och som han med absolut självklarhet, när döden var ett faktum, valde att själv begrava. Det skulle ingen annan präst göra. Kanske var det också en episod från sonens sjukdomsperiod, där sonen hade frågat sin farfar (också präst) om himmelriket, som stannade kvar längst hos publiken. För här förändrades tempus - från en berättelse om där och då - till ett alldeles tyst och närvarande här och nu.

Text: Ulla Tengling