Att planet var försenat pga dimma i Amsterdam och att vårt bagage inte kom med till Kuba, tog inte ner vårt humör och förväntningarna märkbart, men litet trötta var vi allt och middagen ute vid poolen på vårt hotell i Havanna gick rätt snabbt. Vi lånade underkläder och tandborstar av varandra och tyckte nog att det var skönt att inte behöva välja kläder just då. Äventyret hade börjat!!!

Kuba är historia, kultur, dans och musik och gamla bilar! De fanns överallt, som privatbilar, som taxi och som turistnöje!!!! Vi åkte hela första förmiddagen Chrysler, Customline, T-ford etc etc. Det var mäktigt. Det fotograferades hej vilt, men till vissas stora förtret fick vi inte köra själva!!

Bortsett från våra egna politiska hemvister så kunde några av oss inte låta bli att fascineras över "pojkarna Che Guevara och Fidel Castro" Det fanns även en tredje som stod staty på det stora torget. Han har av någon anledning inte blivit så känd. Tänk att argentinaren Che och kubanen Fidel brann så för denna revolution..... Vi var ju alla i den åldern att vi kom ihåg Kuba-krisen i början av 60-talet. Det kändes nog litet som tiden stått still.

Vi fick lära oss en hel del om revolutionens Kuba, om hur folket lever idag om de två olika valutorna som finns, en för lokalbefolkningen och en för oss turister..... Hur de flesta har lika lön, men hur turismen fått serveringspersonalens och busschaufförens plånbok att bli så mycket större. Läkare och advokater ville nog hellre köra buss.......

Vi tillbringade 5 dagar i Havanna och hann se mycket. Hur kubanerna tilllverkar sin berömda rom och rullar sina cigarrer.. Uj uj mycket nya saker var vi med om.

En fantastisk stadsdel som restaurerats och smyckats av en konstnär som hette Foster, området hette följaktligen Fosterlandia. Vi försökte lära oss hur kubanerna lever och vi kom landets själ lite, lite närmare under vår rundresa. Vi bodde i Havanna, Trinidad och Santa Maria samt gjorde en kortare vandring i Topes de Collantes, ett naturreservat.

Resan avslutades med sol och bad i Fidel Castros semesterparadis Santa Maria. Det kändes märkligt - mycket långt ifrån det Kuba vi hade "nosat" på tidigare under vår resa.

Under vår sista lunch i Kuba skålade vi och bestämde att vi skulle ses på "samma tid - samma plats om ett år". Mån de mån de........

Vår guide talade om för oss att vi nog skulle komma ihåg ca 6% av det hon berättat. Det här var en del av de 6 % som jag uppfattade.

Inga-Lill Friberg