Vi for söderut och snart stannade vi vid Sillekrog, där vi bjöds på kaffe och smörgås. Sedan vidare söderut. Solen sken så grant över raps- och maskrosfält. Efter 20 mil ankom vi Söderköping, efter åtskilliga gissningar om slutmålet. En guide tog emot oss på torget. Han berättade om staden: den är gammal, liten med bara 7000 invånare. Den ligger vid Göta Kanal med anknytning till St. Annas vackra skärgård. Staden är känd för bl.a. inspelning av scener till Madickenfilmerna, för glassmakerier, Ramunderberget, som lockar klättrare, kanalen förstås men också för biskop Hans Brask (1464 - 1538). Mycket av vad guiden berättade handlade om denne biskop, som vid tre tillfällen dök upp i gränderna, iklädd fotsid slängkappa.

Biskop Brask var katolicismens främste försvarare. Hans förhållande till Gustav Vasa var till en början gott, men försämrades senare. Han undkom Stockholms blodbad genom lappen han fäst under sitt sigill, Brasklappen: "härtill är jag nödd och tvungen". Han var en av sin tids högutbildade vad gällde ekonomi, politik, teologi och jordbruk. Han ägde åtskilliga stora gods. I Söderköping grundade han ett boktryckeri och ett pappersbruk. Båda lades ner efter bara några år, på Gustav Vasas order i samband med reformationen. Huset efter tryckeriet finns dock kvar och kallas Braskens tryckeri. Slutligen beger sig biskopen till Gotland, som inte hörde till Sverige på den tiden, för att sedan bege sig till Tyskland för att aldrig mer återkomma till Sverige.

Efter rundvandringen åt vi en god lunch på "Restaurang Rådhuset". Sedan fick vi utforska staden på egen hand; bland annat gick några till glassrestaurangen "Smultronstället "vid kanalen (Oh, vilka glassar!) och några gick till "Galleri Hassel", med bl.a. verk av Lena Linderholm och Karl Mårtens.

Återsamling ca halv fyra. På hemvägen blev det frågesport om vad vi lärt oss och vad vi kom ihåg om Söderköping. Ett pris utdelades till den, som hade det bästa minnet och kanske lyssnat mest koncentrerat!

De flesta av oss hade aldrig varit i Söderköping tidigare, så ett stort tack till Agneta och Inga-Lill för en väl genomförd resa.

Text: Clara-Stina Rydberg