Vi var 12 personer, som åkte pendeltåget till Centralen. Sedan promenerade några medan andra åkte tunnelbana till Östermalmstorg och muséet, som ligger bakom Hedvig Eleonora Kyrka. Regnet hängde i luften. Utanför entrén fanns en lång rad vackra kanoner. Vår guide väntade på oss och vi följde lydigt upp till 3:e våningen, som ägnas Sveriges Stormaktstid.

Där finns inte bara en samling olika vapen utan också montrar, som visar hur det var under krigsåren, både hemma och i fält. En fattig och grym tid för det flesta. Adeln och vapentillverkare blev rika. Soldaterna, om de överlevde sjukdomar, fick vara tacksamma om de kom hem utan permanent handikapp. Sjukdomarna skördade många offer fler än de som dog på slagfälten. Fältsjukvården var minst sagt primitiv och brutal.

Krigsbytet blev naturligtvis vapen men kunde också vara allt möjligt. Ett exempel är ett Osmanskt innertälttak med ett imponerande vackert handarbete, väl använt och lagat många gånger. Tältet med ursprung i Turkiet togs i Österrike.
En öppen monter visar en uppställning inför ett fältslag - massor av tennsoldater!

Karl XI grundade en permanent svensk armé. I och med detta började en uniform se dagens ljus. Legoknektarnas egna kläder försvann. Uniformen blev mera enhetlig under Karolinertiden med bl.a. blåa rockar, och man såg vem som var fienden och vem som tillhörde de egna. Armén förde med sig mat för första gången under kriget med Norge - stenhårda skorpor som fick blötas innan de gick att äta.

Men så kom motgångarna för stormakten. Efter Karl XII:s död fick armén ta sig hem bäst den kunde över Jämtlandsfjällen. De flesta svalt eller frös ihjäl, andra fick frostskador och förlorande fötter och händer. Ett grymt öde. I Ösmo kyrka finns ett begravningsvapen över Gustaf Lilienstedt, en kornettblåsare i armén, som dog under detta återtåg, han blev 16 år. Han var dotterson till Törnflychts på Nynäs.

Sammanfattande intryck, som vi fick med oss var krigets fasor och umbäranden för soldaterna och alla andra, som följde med, hantverkare, familjer m.fl. Plundringarna som utarmade stora områden och folk som svalt och lätt föll offer för smittsamma sjukdomar. Där arméerna drog fram led civilbefolkningen svårt.

Utställningen glorifierar inte krig - utan tvärtom. Väl värd ett besök!
Besöket avslutades med en mycket god lunch på muséets restaurang - kan också rekommenderas.

Text och foto: Ann Gould