Ordet ikon kommer från grekiskan och betyder egentligen bild eller porträtt och företeelsen har utvecklats inom olika religiösa trosinriktningar i olika delar av den gamla världen. Redan på 300-talet skrev en stor kyrkofader att "det som ordet förmedlar genom örat, visar målningen tyst genom ögat". Med detta vill han säga att det religiösa budskapet inte bara skulle få finnas genom bokstäver och ord utan även med hjälp av bilder. Det som vanligtvis målades var och är fortfarande t ex bilder av Jesus, helgon, apostlar eller händelser ur den heliga historien. När det gäller själva motiven har det genom tiderna dessutom varit viktigt att stämma av med tidigare alster, för att utseendena inte ska bli förvanskade. Det går alltså att känna igen ansiktuttryck hos en viss person genom seklerna.

Förhållandet till dessa bilder utvecklade sig dock lite olika under århundradena inte bara mellan kristendomen och islam utan även mellan de protestantiska och katolska delarna gentemot de ortodoxa delarna av kristendomen. I samband med utbredningen av islam började det bli känsligare med dessa avbildningar och det gick så långt att man under 700-talet förbjöd tillverkning av ikoner och många befintliga dessutom brändes eller på andra sätt förstördes. De enda ikoner, som finns kvar sedan 500-talet, finns i Katarinaklostret på sluttningarna till berget Sinai i Egypten. Dock bestämdes vid ett kyrkomöte på 800-talet att ikoner skulle få börja tillverkas igen, vilket också skedde av ett stort antal munkar runt om.

Ikonen i sig ska man visa vördnad men inte dyrka, vilket man däremot gör mot den eller det ikonen avbildar. Sättet att närma sig och vörda en ikon kan variera, men vanligt är någon form av kontakt mellan betraktaren och tavlan genom t ex att lägga ett finger mot den. Vidare bör en ikon anses som en bruksvara och kunna ersättas om den t ex blir skadad och inte som ett investeringsobjekt, vilket nu för tiden inte är ovanligt.

I samband med beskrivningarna av flera bilder och helgon berättade Georg att Sverige bidragit med inte bara Heliga Birgitta på 1300-talet utan även Sankt Elin av Skövde redan på 1100-talet. Georg avslutade med att visa upp ett stort antal olika ikoner och böcker, som gav ytterligare dimensioner till det intressanta föredraget.

text: Gary Hägre