En fullsatt buss satte först kurs norrut från Borås. När vi närmade oss Herrljunga, började vi nog ana vårt första resmål. Mycket riktigt hamnade vi hos den stora dryckestillverkaren som vi lärt känna som Herrljunga cider men som numera bytt namn till Herrljunga drycker, eftersom de även tillverkar andra drycker än cider. Bussen stannade vi den imponerande anläggningen och vi möttes i bussen av en kvinnlig guide som berättade om företaget. Det var mycket information om hur företaget startats och utvecklats och hur produktionen breddats från cider till såväl glögg som kommunionvin och en rad andra drycker. Vi fick också veta att man numera själv blåste upp PET-flaskor från små rör med PET-gänga i ena änden. Genom att själv blåsa flaskorna har man drastiskt minskat transporterna av tomma, skrymmande PET-flaskor till anläggningen.

Efter informationen trodde vi kanske att vi skulle få se hur produktionen gick till men istället lotsades vi in i en intilliggande gårdsbutik där företaget visade upp sina produkter till försäljning. En efter en återvände besökarna med sina kassar till bussen och färden gick vidare mot nästa okända mål.

När vi närmade oss Od, väcktes aningar om att nästa stopp skulle bli det berömda bokcaféet. Här blev vi serverade kaffe och smörgås och vi fick även en fyllig information om platsen. För den som inte varit på plats kan meddelas att caféet är inrymt i en äldre byggnad där det finns böcker överallt. Det är nya böcker som finns till försäljning och inte gamla som bara ställts upp som dekoration. På området finns också äldre byggnader bl.a. en ryggåsstuga med loppmarknadsprylar och en liten stuga där man kan köpa konsthantverk. Ods gamla kyrka är också värd ett besök. Vid tillfället fanns en vaktmästare på plats som gärna berättade om den gamla kyrkan.

Klockan hade nu blivit halv ett och vi rullade vidare mot en ny okänd plats. Det visade sig snart att vi var på väg till Hudene för att äta lunch på Trollabo kvarn. I den trevliga miljön i två våningar blev vi serverade bröd och grönsaker och som huvudrätt pannbiff och ugnstekt potatis. Efter detta serverades kaffe och kaka. Jag tror att vi blev ordentligt mätta.

Mätta och ovetande om vad som väntade härnäst rullade vi vid tvåtiden iväg mot nya okända mål. Vi befann oss hela tiden i relativt bekanta trakter; det kunde man se på vägskyltarna. Det tog inte lång tid innan vi hamnade på Romsås strutsfarm. Här möttes vi av ägarna Sune och Britt Claesson. Sune lotsade oss först till strutskycklingarna som sprang fram och tillbaka i en liten hage. Sedan tog han en kort stund ut de minsta som bara var några dagar gamla. De fick inte bli blöta, sa han, för det kom faktiskt ett av de numera så sällsynta regnen just vid det här tillfället. Många imponerades av storleken på de vuxna strutsarna som var nyfikna och snällt visade upp sig på nära håll.

I en liten bod visade Britt upp olika "strutsprodukter". Det var korv till provsmakning, ägg (tomma) till försäljning, dammvippor och väskor gjorda av strutsskinn. Vi kunde inte annat än häpna över de jätteägg som strutsen lägger med en vikt ungefär som 24 vanliga hönsägg.

Efter strutsfarmen visade det sig att våra researrangörer Caisa och Ulla hade ytterligare en hemlighet att bjuda på. Klockan hade nu blivit kvart i fyra och vi äntrade bussen för färd mot det sista av de okända målen. Bekanta vägskyltar dök upp utmed vägen och det visade sig att vi var på väg mot Vings kvarn, där vi skulle inta eftermiddagsfika. Efter någon timme med trevlig samvaro var vi åter på färd men denna gång mot känt mål, nämligen hemåt. Utefter hemvägen släpptes grupper av deltagare av där de tidigt under morgonen hade stigit på bussen. Innan någon lämnat bussen passade vi dock på att tacka dem som hade gjort denna resa möjlig: Caisa och Ulla förstås men även vår busschaufför som hade kört oss säkert på vägar som vi nog inte så ofta brukar köra. Resan avslutades föredömligt enligt uppgjord tidtabell.

Text: Lars-Erik Jonsson; bilder: Anja Jonsson