Mitt i Världsarvet, strax intill Stora Stöten ligger Rödfärgsverket, med de gamla slagghögarna strax intill.

Hit gick vårt studiebesök onsdagen den 24 april. Två grupper SPF-seniorer om 20 personer vardera guidades av kvalitets- och utvecklingschefen Viktoria Sundqvist och kvalitets- och miljösamordnaren Anders Wredelius. 

Viktoria Sundqvist berättade att det hela startade med att Johan III 1573 ville färga slottets tak röda och därför beställde gruvkli, eller röd järnoxid, från Falu gruva.

Det här var bara början, bruket att färga husen röda spred sig först till herrgårdarna, sen till allmogen och resten är som sagt historia. Och idag väljer många arkitekter att låta rödfärga de hus de ritar.

Slagghögarna utanför fabriken innehåller bland annat kiselsyra, järnockra, koppar och zink, så kallad rödmull, och det är den som genom tvättning och bränning bildar färgpigmenten.

1764 började tillverkningen av rödfärg på allvar och idag arbetar 21 personer på Rödfärgsverket. 260-årsjubileet firas vid gruvan nu under Valborg.

Anders Wredelius tog oss med genom produktionen. Allt börjar med de gulfärgade slagghögar, som ligger utfarten mot Borlänge. Material från slagghögarna tas in i Slamhuset där de stora stenarna sorteras ut och resten tvättas med vatten från gruvan och lite från Vällan. 

När färgpigmentet bränns jämför operatörerna kulören med andra prover med rödfärg, för att man ska få till exakt rätt kulör. Anders Wredelius visar.

Viktoria Sundkvist introducerade oss i rödfärgens historia.

De finkorniga partiklarna man får fram vid tvättningen pumpas över i sedimenteringsbassänger, där det får sjunka till botten. Resten läggs ut på högarna igen. Men inte hur som helst, man håller koll på ordningen på högarna, som var och en får ligga i fred i 20 år innan man kan använda material från just den högen igen.

Tar högarna slut och därmed också tillverkningen av Falu rödfärg?

– Inte på i alla fall 100 år, säger Anders Wredelius.

Slammet då, jo det torkas först och bränns sedan i hög värme tills det får den rätta faluröda nyansen.

Numera finns det flera olika kulörer av Falu rödfärg, dels den traditionella, dels en ljusrödare, som man får fram genom att bränna slammet i lite lägre temperatur än den traditionella färgen, förutom demfinns en svart och en grå kulör. 

Hit till slamhuset kommer massorna från slagghögarna utanför för att tvättas.

När slammet man får efter tvättningen torkat är det ljust brunt, som Mariekex, men efter bränning kommer den röda kulören fram.

Tidigare sålde man det pigment man fick fram, nu säljer man färdig färg, som man blandar till enligt ett enkelt recept; vatten, pigment, och vetemjöl blandas med linolja och såpa. Och så tillsätter man konserveringsmedel för att undvika mögelprickar.

I burkarna ligger den färdiga produkten

Tillverkningen sker uppdelat på två säsonger, på vintern bränns slammet till pigment och på sommaren kokar man färg av pigmentet. 

Varje år kokar man 600 kok om 3 000 liter färg per kok.

Text och foto: Inger Söderlund