Omkring 75 medlemmar hade samlats i Wallmanssalen söndagen den 24 mars. På dagordningen stod en föreläsning om massajer och kaffe med afrikanskt dopp bakat av Birgitta Gradén.

Agneta Gustafsson visar ett av de färgstarka tyger som massajerna gärna klär sig i

Agneta Gustafsson, sjuksköterska och aktiv i Centrumkyrkan här i Falun berättade om massajerna, ett stolt folk, som lever på Massajslätten i södra Kenya och i grannlandet Tanzania.

– Jag är uppvuxen i Tanzania där mina föräldrar arbetade som missionärer och på 1980-talet fick jag frågan om att arbeta på en mobil klinik bland massajerna, berättade hon.

Och så blev det. Agneta Gustafsson arbetade några år som sjuksköterska bland massajerna i södra Kenya. Hon har sedan dess återvänt många gånger, eftersom Centrumkyrkan där hon är aktiv, stöttar massajerna ekonomiskt, bland annat genom vattenprojekt. Mycket av överskottet från försäljningen på PMU går dit.

Under en knapp timme berättade Agneta Gustafsson intressant om resor i väglöst land till de olika byarna där man tog emot patienter under ett träd i byn, om vaccinationer av småbarn, om hur man gav råd och delade ut medicin till de som behövde, och om massajerna själva.

Under Agneta Gustafssons föreläsning visades en film för oss på massajerna, deras byar och de vilda djuren i omgivningarna

Det finns omkring 450 000 massajer i det här området, men de har varit många fler, men på grund av klimatförändringarna är de färre nu än förr. Maxåldern är 50-55 år, och barnadödligheten är stor.

Massajerna är nomader och rör sig till områden där boskapen har bete. Boskapen är centrala i massajernas liv, de får inte heller odla eftersom gräset ska vara till för boskapen.

– För att kringgå odlingsförbudet kan en man gifta sig med en kvinna från en annan stam, som kan odla.

Kvinnorna lärs upp till att bli bra hustrur, de sköter boskapen, lagar mat, passar barn, ser till att det finns ved och vatten – som de kan behöva hämta en mil bort. En man får ha flera hustrur.

– Det är ett hårt liv, det är mannen som bestämmer och det är OK att han slår sin hustru.

Men en hel del har ändrats sedan 1980-talet. Tidigare flyttade man byarna med boskapen, kvinnorna byggde hyddorna av grenar, lera och gödsel, nu finns det hyddor med plåttak och till och med hyddor i tegel. De mobila klinikerna har bytts mot en fast klinik. Och barnen går i skolan.

– När barnen får utbildning förändras samhället, sade Agneta Gustafsson.

Text och foto: Inger Söderlund

.