Jan-Olof Montelius berättade intressant om forkörningar och forbönder.På bilden i bakgrunden syns han själv tillsammans med Sven Arild Johnsgård under forkörningen mellan Falun och Röros 2003. Foto: Inger Söderlund

Under en period på 1830-talet kördes 339 foror, av 219 olika bönder, med tackjärn från Ickholmen, mellan Mora och Rättvik, till Furudals bruk, norr om Rättvik. Varje fora drogs av en häst hela vägen och lasten som låg i släden var tung.

Bruken var beroende av bönderna och deras hästar och bönderna behövde kontanterna som forkörningarna gav.

Detta berättade väghistorikern Jan-Olof Montelius på medlemsmötet den 14 mars. Omkring 90 personer hade kommit till mötet och fick prova den nya biografsittningen, med fikabord vid sidan av.

– Under århundraden har dalkarlarna – och någon enstaka kvinna – kört foror för att få in kontanter, berättade han.

Fororna hade olika laster, vanligt var malm och tackjärn, eller stångjärn och plåt, men också spannmål, mjöl, socker, salt och kaffe, eller tobak och brännvin. Och så hö till hästen och egen förning.

– Själva åt de gröt, Grötholen mellan Särna och Idre är ett ställe där de rastade.

Jan-Olof Montelius har hittat mycket fakta om forkörningarna i bruksarkiven eller handelshusens arkiv. Här finns brev till patron Clason på Furudals bruk från gruvfogden Valsarfs Erik Eriksson i Ål om forningen mellan Ål och Furudal. Många brev, som bland annat berättade om att man 1830 fått ta emot 1 839 lass med malm, finns bevarade. Varje lass draget av en häst och med en bonde vid tömmarna.

Fororna gick på vintern, på de vintervägar som fanns, och de gick över sjöar och tillfrusna myrar, medan sommarvägarna gick uppe på åsarna i landskapet. Ibland var det brist på före och forkörningarna stannade av.

Men man forade också på sommaren via vattenvägarna, man drog pråmar på vattnen mellan Ickholmen och Furudals bruk. På Barken fanns en jakt för malm och på Siljan ett ångfartyg för laster.

Längsta resan var den mellan Falun och Röros, dit fraktades bland annat liar och kättingar, och från Röros tog forbönderna med sig torkad fisk och sill tillbaka hem.

2003 genomfördes en stor forkörning mellan Falun och Röros, för att minnas de gamla tidernas körningar. Här en bild från Femundens is. Foto: Jan-Olof Montelius

Dåvarande landshövdingen i Kopparbergs län. Hans Järta. var inte så förtjust utan menade att resorna till Röros var ”mindre nyttigt för allmogens sedlighet”.

På vägen övernattade man i de färdstugor som bruken satt upp efter vägen, eller i höet hemma hos folk.

Här har man rastat under körningen 2003. Mannen heter Sven Arild Johnsgård och överst på lasset tronar hans färdspann med locket öppet. I den förvarades färdkost och annat viktigt under färden. Foto: Jan-Olof Montelius

– Det fanns så kallade Dalkarlsstugor nere i Bergslagen och här i Falun fanns det en färdstuga på Slaggatan 52 och en på Stigaregatan där Dalarnas museum ligger idag.

Forkörningarna var oerhört viktiga för forbönderna och för bruken under flera hundra år, men så byggdes järnvägarna och forkörningarna upphörde. 

Eftersom detta var ett medlemsmöte informerade ordföranden Anders Sätterberg.

– Vi har möblerat på det här sättet för att alla ska kunna höra bra, förklarade han biografsittningen.

– Vi gör det här för att vi vill öka tillgängligheten och att alla som vill komma ska få plats. Det är på försök, sade han.

Och så efterlyste han en ansvarig till Studiekommittén, som saknar en sådan just nu.

Inger Söderlund