Tisdagens vandring med start i Säterdalen bjöd inte på lika fint väder som förra veckans men ändå bra för vandring. Hela 52 deltagare gav sig ut på en ganska krävande vandring upp till Bispbergs klack.

Turen gick först genom ravinområdet ”Säterdalen” som bildats genom att vatten från Ljusterån/Hyttbäcken grävt sig ned genom en flytjordsbenägen jordart kallad ”silt” eller finmo/mjäla. Ravinen är 40-60 m djup och 7-8 km lång samt mynnar i Dalälven. Området utgör dessutom en del av ”Badelundaåsen” - en av våra längsta rullstensåsar som sträcker sig från Ovansiljan och ner genom Dalarna, Västmanland och ner mot Nyköping. Åsen bildades via avlagringar under inlandsisen med en från början toppig form men av åsen märks inte mycket just här eftersom vatten i senare hav och sötvattensjöar eroderat bort åskärnan. Omgivande planmark utgör nu en viktig jordbruksresurs.

Tord Halvarsson i sitt esse! Foto Ulf Löfgren.

Vid Knutsbo påbörjades uppstigningen ”ur havet” vars högsta kustlinje ligger omkring 200-metersnivån. Efter dryga 4 km nåddes så ”Jätteklacken” och dagens matrast. En vidunderlig utsikt bredde ut sig söderut. Berget stupade brant ned mot slätten där bl a Pungmakarbo – känt från Karlsfelds diktning, ligger.

Här har ett naturreservat etablerats till skydd för bl a häckande falkar och andra rovfåglar. Branten utgör ett s k ”sydberg” med rik flora vid dess botten pga den värme berget suger åt sig i kombination med översilande vatten och gott näringsinnehåll. Försommartid råder tillträdesförbud för att skydda fågelhäckningar.

Efter matrasten besöktes Bispbergs klack – belägen ett par km åt nordost från Jätteklacken. Där var utsikten mot norr och öster också storslagen. I topphällen syntes inskriptioner från bl a kung Oscar II 1872. Toppen ligger 315 m ö h dvs höjdskillnaden hit från Ljusterån i dalgången är drygt 200 m.

Betydligt lättsammare vandring fick vi ner mot gruvsamhället Bispberg där det funnits järnmalmsgruvor sedan 1400-talet. Malmhalten hade tidvis nått 60 % - en hög siffra, men flerfaldiga ras och olyckor hade under århundraden försvårat och stoppat brytning. Gruvbrytningen avslutades 1967 och kvar finns ett stort vattenfyllt dagbrott.

Ett problem hade under tid varit att förse brytningen med kraft till pumpar och uppfordringsverk. Flera gånger hade stånggångar med utgångspunkt i Ljusterån använts. Ofta drabbades verksamheten av olyckor med avbrott i driften. I dag har vattenhjulet - ”konsta” , med en kortare bit av stånggången, restaurerats. Som längst var den 2,5 km lång upp till Bispbergsgruvan.

Bilparkeringen nåddes efter en promenad på nästan 11 km – ett bra dagsverke!

Tord Halvarson tf färdledare

Här är en vandrings-limerick av Per Gilén:

Veckans vandring till Bispbergs klack
Där inlandsisen gjort sina hack.
Vi klättrade och gick,
mycket fakta vi fick.
Till Tord riktar vi alla ett stort TACK. 

Var det länge sedan du läste Karlfeldt? Klicka då här för att läsa om Pungmakarbo.